Den senaste tiden har jag läst och skrivit mycket om cinefili i den digitala tidsåldern. Det finns så mycket att ta av och röra vid, förbryllande mycket faktiskt. Men det är väl just dels det som kännetecknar tillvaron på nätet. Kvantiteten. Internet bär med sig ett löfte om alltings tillgänglighet. Det kommer såklart aldrig infrias, men på till exempel Spotify finns redan idag en himla massa låtar strömbara medan Google, vars uttalade vision att göra all världens information sökbar och tillgänglig, är i färd med att scanna in miljontals böcker. På Youtube finns vidare fantastiska volymer rörliga bilder och nu blir upplösning högre och klippen längre. Så cinefiler har kanske en strid ström av rörliga bilder utan avbrott att se fram emot.

Men finns det ingen inflationsrisk? Det har länge varit omstritt huruvida konst ska vara allmänt tillgänglig eller om den gör sig bäst i utvalda sammanhang. Under förra århundradet räddes till exempel den vänsterintellektuella duon Adorno och Horkheimer, som ett slags framsynt kommentar till dagens prat om digitala allmänningar, att konstverk skulle bli “lättillgängliga som offentliga parker”. Duons vän från Frankfurt, Walter Benjamin, konstaterade på 1930-talet att konstverket förlorar sin “aura” i den tekniska reproduktionens tidsålder, vilket han å sin sida tyckte var en bra sak eftersom konsten avmystifieras – och i folkets händer kan politiseras – när det unika originalet ersätts av ett flertal kopior.

Benjamins paradexempel var filmteknologin, det nya massmediet som inte var tyngt av nostalgisk och sentimental tradition. Men tji fick Benjamin – auran försvann aldrig, den fastnade på filmremsan. Filmer reproducerades, förbrukades och blev sällsynta – en filmkopia kan, åtminstone i praktiken, också vara unik.

Det har föreslagits att auran befinner sig i ett slags permanent kristillstånd åtminstone sedan den tekniska reproduktionen blev möjlig. Men nu när det är gratis att kopiera, färre elaka projektorer sliter sönder ömtålig film, vi lagrar filmerna på vår egen hårddisk, och så vidare: kommer auran slutligen falna bland ettor och nollor? Hmm, vi ska kanske inte vara så säkra på den saken. Snart börjar vi (eller har vi redan börjat?) väl tillskriva också svåråtkomliga avi-filer och stängda nätforum en aura.