Många filmare har ju publicerat manifest, med tankar om vad film är och kan vara, vad film används till eller bör användas till. Vår tid kanske inte är det erigerat uppspikade manifestets utan den dialogiserade kommentatorstrådens, men just därför kan det kanske passa bra att göra återpubliceringar här. Och för att knyta an till diskussionen om auteurism här, så är det väl inget som bättre bygger en aura och en auteur än några slagkraftiga formuleringar om filmkonstens sanna vara. Samtidigt hjälper manifestet också till i skapandet av en persona som absolut inte behöver motsvaras av någon faktisk person. Att boken som detta första manifests svenska översättning är lånad från heter Trier om von Trier (bra bok, läs den!) säger kanske det mesta. Författaren Stig Björkman och förlaget Alfabeta skiljer på den fysiska personen Trier och den mediala marionettdockan von Trier. En fascinerande text är det i alla fall, mycket mer spännande än det mer kända Dogmamanifestet som skrevs 5 år senare. Då kör vi!

Lars von Trier – Manifest 3 – Jag bekänner!

Allt är till synes gott och väl: Filmregissören Lars von Trier är vetenskapsman och konstnär och människa. Och likväl säger jag att jag är människa, OCH konstnär, OCH filmregissör.

Jag gråter medan jag skriver dessa rader, för hur förmäten har jag inte varit i min attityd: vem är jag som kan tro mig kunna mästra och tillrättavisa? Vem är jag som kan tro mig att med hån kunna avfärda andras liv och arbete? Min skam blir bara desto större, eftersom min ursäkt – att jag förförts av vetenskapens övermod – faller till marken som en lögn! För visst är det sant att jag har försökt att berusa mig i ett moln av sofisterier om konstens mål och konstnärens plikter, att jag har tänkt ut sinnrika teorier om filmens anatomi och väsen, men – och det tillstår jag nu helt öppet – jag har aldrig lyckats förtränga min innersta passion genom denna ynkliga dimridå: MITT KÖTTSLIGA BEGÄR!

Vårt förhållande till film kan beskrivas på så många sätt och ges hur många förklaringar som helst: Vi ska göra film av pedagogisk nit, vi kan vilja använda oss av filmen som ett skepp som kan föra oss på en upptäcktsfärd till okänt land eller så kan vi påstå att vi genom filmen vill påverka vår publik och få den att skratta eller gråta – och betala. Allt detta kan låta riktigt och rätt och ändå ger jag inte mycket för det.

Det finns bara EN ursäkt för att genomlida och tvinga andra att genomlida det helvete som en films tillblivelseprocess innebär: Den köttsliga tillfredsställelse som uppstår under bråkdelen av en sekund, när biografens högtalare och projektor, tillsammans och oförklarligt, låter illusionen av rörelse och ljud bana sig väg likt en elektron som lämnar sin bana och därmed alstrar ljus för att skapa DETTA ENDA: Ett mirakulöst sug av LIV! Det är endast DETTA som är filmskaparens belöning och hopp och krav. Denna köttsliga upplevelse när filmmagin verkligen infinner sig och arbetar sig igenom kroppen som en skälvande utlösning… det är min jakt efter DENNA upplevelse som alltid kommer att finnas och alltid har funnits bakom allt mitt arbete och min strävan… INGENTING ANNAT! Sådär ja, nu har det blivit nedtecknat, det gjorde gott. Så glöm nu alla bortförklaringar: ”den barnsliga fascinationen” och ”den allomfattande ödmjukheten”, ty här är min bekännelse, i svart på vitt: LARS VON TRIER, DEN VITA DUKENS SANNA ONANIST.

Och ändå, i Europa, den tredje delen av trilogin, finns inte minsta spår av avledningsmanöver. Äntligen har renheten och klarheten uppnåtts! Här finns ingenting som skymmer realiteten under ett kvävande lager av ”konst”… inga trick är för larviga, inga verkningsmedel för billiga, inga effekter för smaklösa.

GE MIG BARA EN ENDASTE TÅR ELLER EN ENDA DROPPE SVETT, OCH JAG BYTER GÄRNA UT DEN MOT ALL VÄRLDENS ”KONST”.

Till sist. Må endast Gud döma mig för mina alkemistiska försök att skapa liv av celluloid. Men en sak är säker, livet utanför biografen kan aldrig finna sitt motstycke, för det är Hans skaparverk och därmed gudomligt.

Manifestet publicerades 1990 i anslutning till premiären av Europa.