Kom just hem efter en dagsutflykt till Flimmer, filmfestivalen i Norrköping som firar 10-årsjubileum i år. Jag ledde ett seminarium under rubriken ”Intimisering i svensk dokumentärfilm”. Utgångspunkten skulle vara vilka avtryck den intimiseringsvåg som stavas Alex Schulman, Blondinbella, Robinson-Kent, Lonely girl 15 och Lars Norén, har gjort i den samtida dokumentärfilmen. Inbjudna gäster var regissören Patrik Eriksson (En enastående studie i mänsklig förnedring), och regissörsduon Ester Martin Bergsmark (som ju också besökte vår egen filmfestival härom veckan) och Mark Hammarberg (Svälj, Maggie vaknar på balkongen). Det blev ett ganska intressant samtal om intimitet, sanning och ansvar. Tyvärr lyckades jag inte riktigt förmå diskussionen att lyfta över filmarnas respektive filmer till ett mer allmängiltigt perspektiv, så några stora samtids- eller framtidsteorier lades inte fram, vilket var både sympatiskt och lite trist. Däremot sades mycket välformulerat om både En enastående studie i mänsklig förnedring och Maggie vaknar på balkongen, som båda hade visats dagen innan på festivalen.
Sedan promenerade vi runt halva mysiga Norrköping och såg ett kolberg och en kaktusutställning. En bra söndag.
