Jag saknar Charlie och Mathias. Det är nämligen nya privatekonomisanerare i farten i TV3:s Lyxfällan, programmet som går ut på att hjälpa ibland oanande deltagare med dåliga lån upp över öronen att klippa kreditkort och få bättre koll på sina intäkter och kostnader.
Dessa dagar är det omöjligt att inte tänka på finanskrisen i USA när man tittar på Lyxfällan.
Min bror klagade en gång över att Lyxfällan bara visar att allting alltid ordnar sig i slutändan, hur vårdslöst du än sköter din privatekonomi. Och även om deltagarna ofta behöver någon som går i god för dem, till exempel en snäll förälder, brukar det ju nästan alltid sluta lyckligt. Men nu har den amerikanska kongressen sagt nej till att gå i god för vårdslösa banker och finansinstitut. De ska minsann inte tro att allting löser sig i slutändan! Och för att tala ekonomiska: det här med ”lender of last resort” är ju knepigt eftersom det riskerar att skapa ”moral hazard”. Och för att prata populistiska: varför ska alltid de rika men aldrig de fattiga undsättas med 700 miljarder dollar?
Vad skulle Charlie och Mathias göra?
Ps. Lästips till dig som vill vara efterklok: Charles P. Kindlebergers Manias, panics, and crashes: A history of financial crisis. Det kom en ny upplaga efter dotcombubblan, men originalet från 70-talet säger väl fortfarande det mesta. Ds.
