The Dark Knight verkar slå alla rekord. Den är just nu rankad som världens bästa film någonsin på Imdb, och har snart tjänat in 300 miljoner dollar, snabbare än någon annan film tidigare. Den amerikanska kritiken (och tusentals nätröster) har imponerats dels av fototekniska effekter, dels av hur The Dark Knight bryter ner kategorierna ”ont” och ”gott”. Filmens poäng är här (om jag förstod hyfsat rätt) att det goda riskerar att bli ont i kampen mot det onda. ”Precis som i kriget mot terrorismen!”
Men är det inte egentligen ganska ointressant att diskutera ”godhet” och ”ondska” som absoluta begrepp år 2008, även om avsikten är att komplicera lite? Menar, vi brukar ju bara skoja om det där med ”ondskans axelmakter”?
Filmen börjar i alla fall med en snygg rånscen och så ser det häftigt ut när en lastbil gör en volt och landar på rygg. Men där föregångaren Batman Begins kändes ganska estetiskt ambitiös i sina klippintensiva actionscener, förlitar sig The Dark Knight på rätt trista, muskliga bildklichéer som ska kännas mörka och kraftfulla. I filmen byter Batman ut sin tunga pansardräkt mot en lättare och smidigare. Lite synd att filmserien gjort det motsatta valet.
