Det pågår en fotbollsexplosion i kabelnäten. För tio år sedan var det enda som gick att se i svenska tv-apparater andradivisionsmatcher från de engelska arenor som oljemagnaterna glömde. Idag sänds Premier League och Champions League och alla de andra i svenska kanaler. Det är tv-pengar som betalar stjärnornas löner, och turneringarna blir allt mer globala affärer. Många lag köper in spelare enkom för att lyfta popularitet och tittarsiffror i något land långt borta, ofta i samband med en ny sponsor från den aktuella regionen. Sven-Göran Eriksson förnekade dock att det var något annat än sportsliga skäl som låg bakom köpet av tre okända thailändare till Manchester City – en klubb som ägs av Thaksin Shinawatra, den före detta premiärministern som hoppas på comeback i Bangkok. Kollegan Silvio Berlusconi som äger det italienska topplaget AC Milan, och som mediemogul såklart har förstått att framtiden är televiserad, har sagt att det i framtiden kommer att vara gratis att se Milan spela på hemmaarenan San Siro. Det är viktigare att kunna visa upp en fullsatt arena inför tvkamerorna än att samla inträdespengar till klubbkassan.

Men i takt med att fotbollen blir mer och mer en medial angelägenhet förändras också åskådarkulturen. Precis som fans till Star Trek och Star Wars sitter fotbollsfans framför digitala klippbord och producerar mashups av tv-sändningarnas höjdpunkter. Och för de som inte riktigt orkar vänta i nittio minuter på två mål och en misslyckad klackspark är fotbollens egna fan fiction att föredra. Vi är många som hellre ser Magnifico compilado de Zlatan Ibrahimovic, där vi får se alla Zlatans bästa mål till rockmusik hämtad från tv-spelet FIFA, än hela Perugia – Inter. Och att videosajterna har blivit en arena att räkna med på allvar för fotbollsbusinessen visar exemplet Andrés Vasqués. Vasqués var en medelmåttig yttermittfältare som mest satt på bänken på Ullevi när han plötsligt gjorde ett konstmål mot Örebro. Han löpte på högerkanten och i en elegant rörelse sköt han bollen i en lång båge över målvakten. Han sköt med det ena benet bakom det andra, ett skott som nästan bara Maradona lyckats med tidigare. Vackert! En vecka och en miljon views senare var bänknötaren från IFK Göteborg aktuell för det peruanska landslaget, och efter ytterligare en miljon visningar skrev han på för FC Zürich. Detta trots att alla som sett honom på tv vet att han inte är särskilt bra på den sport som pågår i nittio minuter och brukade ha monopol på att kallas fotboll.