Utan någon förvarning lade Netflix den tjugonde januari ut den sjutton minuter långa – eftertexter medräknat – What did Jack do?, en kortfilm som David Lynch gjorde för en utställning som hölls 2017 på Fondation Cartier pour l’Art Contemporain i Paris.
Lynch gör här en kedjerökande poliskommissarie som förhör Jack, en kapucinerapa som misstänks vara en fågelmördare. Förhöret äger rum i ett café på en tågstation, all trafik är inställd. Samtalet – en mosaik med hårdkokta klichérepliker som Jack och Lynch tuggar sinsemellan – har en absurd upptagenhet vid kaffe, något som för tankarna till Twin Peaks. Eller Jim Jarmuschs Coffee and cigarettes från 2003, om Franz Kafka hade fått vara med på ett hörn.
Filmen är helt i svartvitt och påminner om den postapokalyptiska Eraserhead, Lynchs långfilmsdebut från 1977, där en förbryllad Jack Nance trevar runt med en underlig frisyr bland modernitetens vrakrester i ett ödsligt industriellt landskap. What did Jack do? innehåller, liksom Eraserhead, ett kort musikalnummer. I Eraserhead är det den vanskapta kvinnan i elementet, som sjunger en läskig ballad om hur allt är bra i himlen. I What did Jack do? besjunger apan fyrtio år senare sin älskade, en höna med det anagram-mässiga namnet Toototabon, ett ögonblick som är skruvat, rörande och rubbat komiskt.
Jacks vita hårman ramar in ett förvånansvärt uttrycksfullt ansikte, där ett brett register med känslor uttrycks i samstämmighet med den charmigt taffliga deepfake-munnen. Apans röst låter som Lynchs egen, men uppskruvad några oktaver och förvriden, omvandlad till en spöklik och något komisk återklang genom lager på lager med efterbearbetning.
Bredvid den egensinniga och tålamodsprövande Twin Peaks: The Return (2017) är What did Jack do? parentetisk. Det liknar ett filmat utdrag ur den kasserade ”Antelope don’t run no more”, en oförverkligad film som skulle handlat om rymdvarelser och talande djur. Men What did Jack do? är också en lekfull stilövning som på bästa möjliga vis sätter griller i huvudet på tittaren.
