Filmmediet har alltid inbjudit till domedagsprofetior. Louis Lumière lär ha sagt att filmen är en uppfinning utan framtid redan 1895. Han fick inte rätt, åtminstone inte i det korta perspektivet, men filmen har aldrig lyckats skaka av sig dödsångesten. Kanske kommer sig osäkerheten av att filmen är en ung konstform, som ständigt utsätts för inre eller yttre chocker: ljud, television, digitalisering.

Genom historien har filmskapare samtidigt formulerat framtidsvisioner i stridbara manifest, som också varit ett slags missnöjesyttringar över samtiden. Dessa avsiktsförklaringar har ibland resulterat i faktiska filmer, får ibland läsas som oförverkligade drömmar om en alternativ filmhistoria.

Det är inte bara filmskapare som kan skriva upprop. I filmtidskriften Another gaze har filmvetaren Elena Gorfinkel nyligen publicerat ett manifest mot listor. ”Listor aggregerar det redan välkända och konsoliderar makt”, skriver hon till exempel. Hon skriver också: ”Listor kuvar den förfördelade med popularitetssiffror, som om de hade ett universellt värde.” Gorfinkel har självklart viktiga poänger, bland annat med tanke på att historiska topplistor tenderar att bekräfta manlig och västerländsk dominans, istället för att skapa utrymme för bortglömda eller undanskuffade filmer. Samtidigt är listor ett sätt att få syn på samtiden och åskådliggöra att det finns andra värden, bortom den förhärskande biostatistiken.

I vinternumret av FLM har vi rankat 2010-talets bästa svenska filmer med hjälp av 29 filmkritiker. Det finns en konsensus kring vissa titlar men med tanke på att röstsedlarna totalt sett rymmer närmare 90 titlar är utfallet inte heller entydigt. Här finns både Lisa Langseths psykodramakomedi Hotell och Kristian Petris essäfilm Hotellet, liksom Magnus Gerttens och Stefan Bergs musikerdokumentär Tusen bitar och Peter Schildts ungdomsfilm Tusen gånger starkare.

Inte minst är listan ett tacksamt underlag för den som vill formulera en dräpande bredsida mot sakernas tillstånd, i ett framåtblickande manifest för en film som ännu inte finns.

Läs också: 2010-talets bästa svenska filmer