fbpx
Kommentar Ingrid Ryberg, 1 november 2018

Ingrid Ryberg: ”Jag vill synliggöra det queera filmarvet”

Ingrid Ryberg och inspelningsbild från Eva och Maria (1983). Foto: Albin Biblom/Monica Englund

Sverige framställs gärna som det ”gayvänligaste” landet i världen, men queera berättelser avfärdas ofta med trötta uttalanden om att ”det här har vi ju redan hört och sett”. Ingrid Ryberg skriver om sin dokumentärfilm En armé av älskande och betydelsen av att ta tillbaka bilden om sig själv.

Min dokumentär En armé av älskande handlar om filmskapande som en del av homokampen i Sverige på 70-talet. Den berättar om tre unika filmer, de första som med statligt stöd gjordes av, med och om öppna bögar och lesbiska i Sverige: Kvinnan i ditt liv är du, Bögjävlar och Eva och Maria. Filmen består till ungefär hälften av nyinspelat material, främst filmat på 16mm och Super-8, med några av de fantastiska personer som var med och gjorde de här filmerna. Till hälften består filmen av arkivmaterial: klipp från de tre filmerna, men också från amatörfilmer som dokumenterar svensk queerkultur så långt tillbaka som 60-talet, samt från SVT Arkiv.

Som dokumentär bär filmen därmed även prägel av kompilationsfilm och kanske även något av essäfilm, då berättarrösten är mer subjektiv och reflekterande än neutral. Texten, liksom filmen i helhet, bygger på min filmvetenskapliga forskning om den här filmkulturen, som möjliggjordes genom mitt och Anna Linders konstnärliga forskningsprojekt Queera rörliga bilder.

En stor del av det material som jag har fått tillgång till finns bara på missfärgade och blekta vhs-kassetter eller som lågupplösta dvd-överföringar.

Jag såg ett behov av att förmedla mina forskningsresultat på ett mer tillgängligt och levande sätt än i akademiska publikationer, och att de metoder jag använder som filmvetare, bland annat arkivforskning och intervjuer, faktiskt lätt kan översättas till en dokumentär process. I hög grad låg upprinnelsen till filmprojektet i frågor om queert filmarv och kulturellt minne – eller snarare risken för minnesförlust, eftersom få av de redan få existerande rörliga bilderna från vår historia tillvaratas och tillgängliggörs.

En armé av älskade (2018)

En armé av älskade (2018)

En stor del av det material som jag har fått tillgång till finns bara på missfärgade och blekta vhs-kassetter eller som lågupplösta dvd-överföringar. Annat unikt material har aningslöst slängts. En drivkraft har varit att synliggöra och skriva in den här filmkulturen i den svenska filmhistorien och att lyfta betydelsen av queer självrepresentation, av att ta tillbaka bilden och berättelsen om sig själv.

Queera berättelser avfärdas ofta snabbt från mainstreamhåll med trötta uttalanden om att ”det här har vi ju redan hört och sett”.

Den dokumentära formen har haft och har ännu en speciell betydelse i queerkulturen, som aktivistiskt verktyg och som en dokumentation och bekräftelse av själva existensen och värdet av queera kroppar, erfarenheter och communities, av möjligheten att leva ett queert liv.

Idag talas det mycket om jämställdhet och representation och Sverige framställs gärna som det ”gayvänligaste” landet i världen. Men queera berättelser avfärdas ofta snabbt från mainstreamhåll med trötta uttalanden om att ”det här har vi ju redan hört och sett”. Detta är tyvärr bestående en utmaning för queer kultur, dokumentär som annan, i Sverige idag.

En armé av älskande visas på Stockholms filmfestival den 9 november och har biopremiär 14 december. Texten publicerades ursprungligen i höstnumret av FLM.

Annons