Svart ruta, hotfull musik. Bilden tonas ut i en översiktsbild över Rinkeby. Drönarkameran lyfter och börjar åka. En till övertoning, samma miljonprogram, under kameraåkning hörs en bekant röst. Jimmie Åkesson: ”Ni socialdemokrater, ni moderater och ni i svensk media hade fel. Massinvandringen är inte lönsam, det vet vi idag”.
Sverigedemokraterna har gjort en ny kampanjvideo som presenterades i fredags på partiets landsdagar. Just för att videon verkar ha gjorts för att producera en känsla av varningsklockor och initiera rädslor, tycker jag att man bör dekonstruera den, analysera den klipp för klipp, bild för bild, sekvens för sekvens. Det är ingen lätt uppgift ty produkten är rätt urusel.
Vi kommer till det, låt oss fortsätta med drönarklippet från Rinkeby, som har hunnit övergå i lätt skakiga bilder av polisbilar mitt i natten, bilder av en byggnad som brinner, brandmän som står och förbereder släckningsarbetet och en massa människor som står och tittar på, och som förmodligen är själva offren för branden.
Jimmie fortsätter att upplysa oss om att ordning och trivsel har ersatts med kaos och att människor börjat skydda sig själva med taggtråd och övervakningskameror. Bilderna som visualiserar dessa meningar visar två slumpmässigt valda invandrare som aggressivt pratar med varann, och ett villaområde där det runt ett hus finns ett staket och en skylt att området övervakas. Taggtråd? Ingenstans. Kanske i Ungern där Jimmies ideologiska fränder valt att ”skydda” sig på ett mer aggressivt sätt än vi mesiga svennar. Menar han att det inte fanns staket med övervakningskameror runt dyra villor tidigare? Jag kan inte läsa Jimmies tankar men jag antar att han vill med hjälp av bilder visualisera monologen som riktas till landsförrädare av olika slag.
De efterföljande sekvenserna handlar om associationer, allusioner, dekontextualiserade bilder, bilder utan tydligt ursprung, som slumpmässigt har plockats ihop och där Jimmies röst försöker förena dem. Men jag antar att det fungerar eftersom videon är gjorda just för att producera och sprida rädsla. Så på flera sätt handlar detta om den enklaste och den mest primitiva sortens propaganda. Att väcka rädsla för det främmande är något av det lättaste man kan göra. Hur? Genom att påstå saker och klippa in bilder som är både allmängiltiga men så pass specifika att de som vill förstå blinkningen kommer att göra det.
När Åkesson berättar att kvinnor våldtas och gruppvåldtas visas en skylt där det står ”Mottagning för våldtagna”. Den säger absolut ingenting, utan följer själva resonemanget. I klippet efter pratar dock Jimmie om kvinnor som könsstympas och gifts bort mot sin vilja och då klipps det in en bild på en moské. Vilken moské? Det vet vi inte. Ser man några som helst bevis på att flickor gifts bort i just denna moské? Nej. Varför denna moské då? Svaret ligger just i frågan, det handlar inte om denna specifika moské, den ska representera alla moskéer. Det här blir till ett retoriskt verktyg, det impliceras utan att sägas rakt ut. Däri ligger själva styrkan i kompilationsdokumentärens form. Så länge man inte börjar ifrågasätta fragmenten kan de vara väldigt övertygande. Så fort man börjar analysera dem faller korthuset, eftersom det bara är en enkel skrämselpropaganda hopsatt av någon som äger ett hyfsat redigeringsprogram.
Vi får veta att det råder inbördeskrig i landet. Därefter följer en kommentar om den nya terrorverkligheten, med bilder från Drottninggatan i Stockholm. Vi får reda på att svenskar attackeras i terrordåd, som att etniciteten gör det hela mycket jobbigare, som att det inte hade varit nog om de mördade i Stockholm bara varit människor. Sedan kommer bilderna på Stefan Löfven som pratar inför en publik, ett totalt omotiverat svartvitfilmat klipp i slowmotion där något, vad som helst – andar, fara, flyktingar, fyllon, dimman ur John Carpenters film – rör sig mellan några hus. Klipp till en leende Ulf Kristersson samtidigt som berättarrösten förklarar att dessa politiker har ändrat sin politik men ändå låter människor stanna. Vilket vi nu fått förklarat för oss är en dålig idé.
Tiotusentals människor uppehåller sig illegalt i Sverige – bilder skildrar de ensamkommande ungdomar från Afghanistan som protesterade i Stockholm. Musiken blir lite mer aggressiv, det distar. Och sedan uppenbaras han, först 100 sekunder in i videon. Jimmie kommer underifrån, han är ju självklart en man ur folket som tar trappan upp, även om filmmakarna hade kunnat välja en snyggare miljö. Nu ser det ut som att han kommer ut ur ett skjul under marken när han yttrar: ”Eftersom ingen annan vågar säga det, så säger jag det. Ni har inte förstått någonting.” Jag föredrar ett annat inträde underifrån i en film om en annan man som går emot etablissemanget – det kan man hitta här i blaxploitationklassikern Shaft.
Tillbaka till Jimmie som återigen upprepar att det är Socialdemokraterna, Moderaterna och svensk media som orsakat alla dessa problem. Jimmie går runt och ser sammanbiten ut i ett bostadsområde, närbild på Expressens mikrofon och avspärrningar runt Drottninggatan, korta klipp på levande ljus och en papperslapp där det står ”Je suis Stockholm”.
En jugoslavisk författare har tidigare sagt att ingen förutom nationalister vill att den egna nationen ska lida så mycket som möjligt.
Cynismen i detta, att använda vilka bilder som helst för att retoriskt angripa andra partier och ha mage att påstå att människor kommer att mördas igen är något som jag aldrig har sett tidigare i politisk kommunikation från ett riksdagsparti. Det är nästan som att nationalister, patrioter, nazister och andra högerextrema grupperingar jublar varje gång en sådan attack sker eftersom de kan peka på den oerhörda tragedin och säga: ”Vad var det vi sa?”. En jugoslavisk författare har tidigare sagt att ingen förutom nationalister vill att den egna nationen ska lida så mycket som möjligt.
Slutet på filmen visar Jimmie som menar att det inte handlar om ideologiska skillnader höger-vänster, rik eller fattig, man eller kvinna. Konflikten går mellan de som förstör vårt land (bild på en random invandrare igen som gripits av polisen) och de som försöker rädda det (bild på ambulanspersonal). ”Konflikten går mellan er” (LO-huset ) ”och oss” (en jublande Jimmie filmad bakifrån som tar emot folkets kärlek).
SD har gått igenom olika kampanjfilmsfaser. Burkaklädda, aggressiva muslimska kvinnor som föder alldeles för många barn och hotar våra äldsta ersattes senare av ett slags avståndstagande från rasism, inte minst genom att anspela på att partiet är multikulturellt. Nu riktar man sig till etablissemanget och fake news.
Det märks att tonläget är skärpt och att Åkesson vill framstå som en man av folket. Det märks också att retoriken från Breitbart-bossen Steve Bannon och Trumps valstrategi verkar slagit igenom i Sverige också. En handlingskraftig man utan ideologiska förtecken arbetar för folkets bästa. En John Wayne-figur kommer att rensa ut träsket och arbeta för allas bästa. Även om det låter hedervärt, så grumlas retoriken av de valda bilderna, på samma sätt som det gjorde i Bannons dokumentärfilmer.
Det är slumpmässigt valda invandrare, moskéer, miljonprogrammen som illustrerar förfallet.
Åkesson utvecklar och försöker nyansera ”vi och de”-resonemanget i en intervju med Fria tider och säger: ”Konflikten i det svenska samhället handlar inte om hudfärg, kön, sexuell läggning eller klass. Konflikten går inte heller mellan dem som är födda i landet och de som inte är det. Den verkliga konflikten går mellan det konstruktiva och det destruktiva. Mellan den som är beredd att anstränga sig, bidra och göra insatser för vårt land, och den som inte är det.”
Inget av detta märks dock i kampanjfilmen. Det är slumpmässigt valda invandrare, moskéer, miljonprogrammen som illustrerar förfallet. Filmen lämnar inte heller något utrymme för konstruktiva resonemang. Ingen bjuds in till dialog men många stöts bort med det direkta tilltalet.
