fbpx
Kommentar & debatt Jacob Lundström, 28 februari 2016

Släpp fångarne loss på Oscarsgalan

Varför gör sig kvinnor bäst bakom lås och bom?
Brie Larson i Oscarsnominerade Room (2015)

Brie Larson i Oscarsnominerade Room (2015)

Fängelsefilmen må vara en manligt kodad genre (tv-serier som Kvinnofängelset och Orange is the new black får ursäkta) men det betyder inte att filmhistorien saknar kvinnliga utbrytningsförsök. Det har varit en ojämn kamp mot patriarkala kvinnoideal, med filmindustrin som en i bästa fall svekfull allierad, men det har också funnits luftfickor i förtrycket. Från hemmafrun som gör uppror i Germain Dulacs La souriante Madame Beudet från 1923 till de kvinnliga fansen som försöker ta sig in på fotbollsarenan i Jafar Panahis Kvinnor offside från 2006.

Äktenskapet och diskriminering i det offentliga rummet åsido, det finns förstås även skildringar av kvinnor i mer explicit fångenskap. Ta bara William Wylers filmatisering av John Fowles Samlaren från 1965 eller Liam Neesons fritagningsrejd i Taken från 2008. En snabb titt på biorepertoaren avslöjar att temat varken hör till historien eller den mer spekulativa underhållningsfilmen – det trendar rentav på Oscarsgalan: Mad Max: Fury road, Room, The revenant, The hateful eight, Ex Machina och Mustang. (Plus huvudpersonen i Carol som står under utpressning att stanna kvar i äktenskapet.)

Frågan är om det är en kommentar kring eller ett uttryck för könsmaktordningen, att kvinnor på film gör sig bäst bakom lås och bom. Å andra sidan skildrar flera av filmerna åtminstone själva utbrytandet från kvinnornas perspektiv, och det handlar inte bara om någon dammig damsel in distress-problematik. Männen som sköter själva inspärrandet varierar från sektledare, psykopater, prisjägare, vetenskapsmän och traditionella patriarker.

Ett par av filmerna i nomineringsfältet visar att offerrollen inte måste vara ett villkor för kvinnors närvaro i Oscarssammanhang, istället handlar det om att vara yrkeskvinna i en man’s world: Kate Winslet spelar en rakryggad och munhuggande marknadschef i Steve Jobs medan Rachel McAdams är en av journalisterna som avslöjar katolska kyrkans mörkläggning i Spotlight och Jennifer Lawrence porträtterar en städmoppsentreprenör med schvung i Joy.

Men visst vore det spännande att utforska vad som finns på andra sidan gallret eller den kodlåsta dörren i fler kanske rentav de flesta filmer? Jag föreslår därför ett nytt test: Liam Neeson-testet! För att godkännas måste filmen:

1. Inte handla om en eller flera kvinnor som hålls fångna av en eller flera män.
2. Inte ha Liam Neeson i rollistan.

Annons