fbpx
Bloggar Cannes Jacob Lundström Jacob Lundström, 22 maj 2014

För en handfull euro

Bröderna Dardennes nya film inget mindre än ett mästerverk
two_days

Runt den röda mattan utanför festivalpalatset i Cannes flockas människor för att få en skymt av galaklädda filmstjärnor. Premiärbiljetterna säljs på svarta marknaden för flera tusen euro. Samma sak med de exklusiva festerna. Vill du gå på John Travoltas och Andrea Bocellis villaparty? Prislappen: 50 000 kr.

Den ekonomiska krisen är heller inget huvudfokus i årets startfält, nämner bara öppningsfilmen Grace of Monaco, men allt är knappast glitter och glamour på vita duken.

I Céline Sciammas förortsskildring Bande de filles, som jag skrev kort om här, handlar det förvisso snarare om ett slags permanent undantagstillstånd, där människornas livsvillkor knappast var mycket bättre före 2008.

Två andra filmer, bägge i Un certain regard, som tydligare refererar till de senaste årens ekonomiska avveckling är spanska Beautiful youth och grekiska Xenia.

Arbetslösheten definierar hela tillvaron för det unga paret i Beautiful youth, som får det ännu svårare att få livet att gå ihop när de får barn. De tjänar lite snabba pengar på porr men drömmer om att få ett städjobb i Tyskland. I Xenia aktar sig filmens huvudpersoner, som har albanskt ursprung, för fascister på gatorna och drömmer om att vinna en talangtävling.

Föga förvånande är det dock bröderna Dardenne som verkligen gör berörande filmkonst av det hela. De har fått ta emot guldpalmen förut, men Two days, one night skulle knappast vara en oförtjänt vinnarfilm.

I filmen kämpar Marion Cotillards Sandra, som precis kommit tillbaka från en depression, för att behålla sitt jobb. Chefen har nämligen låtit hennes arbetskamrater rösta om att sparka henne – eller bli av med bonusen på tusen euro. Nu har Sandra helgen på sig att övertala dem om att få stanna.

Det utvecklar sig till ett slags 12 edsvurna män från massarbetslöshetens Europa, som verkligen gör det privata politiskt. Sandra möter både egoism och solidaritet men filmen visar framför allt upp ett samhälle där människor inte har råd att tänka på varandra.

“Jag finns inte”, säger Sandra vid ett tillfälle i filmen och den ekonomiska såväl som existentiella krisen skär rätt genom duken. Ändå lyckas bröderna Dardenne, med hjärtslitande assistans av Marion Cotillard, någonstans skapa en hoppfull film. Two days, one night är inget mindre än ett litet mästerverk.

Annons