Manusförfattaren Charlie Kaufman har försökt ta sig in i och sedan ut ur det mänskliga psyket. Filmerna I huvudet på John Malkovich, Adaptation och Eternal sunshine of the spotless mind visar hur lätt det är att förirra sig i gränslandet. John Malkovich går in i sitt eget huvud, Charlie Kaufman skriver in sig i sin egen film och en man leker kurragömma med sina egna minnen. Är inne fortfarande inne? som en trendängslig journalist undrade i en Killinggänget-sketch.
Kognitionsforskaren Douglas Hofstadter har kallat fenomen som dessa – ett slags cirkulära paradoxer som innehåller sig själva – för ”strange loops”. Det är där någonstans som det börjar gå runt i Kaufmans huvud. Hur funkar det?
Kaufmans ontologiska grundforskning är, med ett modernt ord, processorienterad. Därför är det förstås listigt av tidskriften Wired att komplettera sitt porträtt av honom i novembernumret med en massa extramaterial från bakom kulisserna, framförallt i form av den blogg som kontinuerligt beskrivit arbetet med artikeln.
Det som försiggår bakom kulisserna spelar föga förvånande en framträdande roll också i Kaufmans regidebut Synecdoche, New York. Filmen handlar om en teaterregissör som ska sätta upp en pjäs om sitt eget liv, vilket följaktligen bland annat innefattar uppsättning av en självbiografisk pjäs. Och så där fortsätter det. Till slut rymmer pjäsen New York.
