I höst har Cinemateket tema ”Arbete” – att spela några av Aki Kaurismäkis filmer är helt i sin ordning.

Ariel, som visades den 30/9, innehåller delar av den grundberättelse som så ofta finns med i den finske regissörens filmer: en man blir arbetslös, söker lyckan i storstaden där han genast blir rånad, och förälskad i en kvinna. Precis som i Skuggor i paradiset – den första delen i den så kallade ”förlorartrilogin” (Ariel är den andra) – har den älskade köpt alla sina möbler på avbetalning.

Ekonomiska transaktioner är viktiga hos Kaurismäki. Ofta ett slags skeva transaktioner. I många av hans filmer, inte bara i Ariel, men även i denna. Efter sin första dag i Helsingfors, som daglönare i hamnen, är det avgörande att vi får se när huvudkaraktären Taisto (Turo Pajala) går för att hämta sin lön. Han sätter sig ner, säger sitt namn, kassörskan räknar upp sedlarna och lägger dem på bordet. Kort därpå tar han in på härbärget och vi får se hur han trycker de skrynkliga sedlarna i handen på receptionisten, men också när han får sin växel.

Det är helt enkelt noga med pengarna; man vänder på slantarna. På samma sätt är möblerna på avbetalning ett sätt att referera till en transaktion som både har och inte har hänt. Möblerna som är köpta men inte betalade för får stå för ett samhälle som lovar mer än det håller. Men också för hoppet, för begäret efter ett välordnat familjeliv – mer än ofta drivkraften hos Kaurismäkis protagonister.

Ett rån är också en transaktion. I början, när Taisto är killen från landet, råkar han skylta med sina pengar och blir naturligtvis av med allt han äger. Längre fram, när han hårdnat av huvudstadens brutala sidor, får han syn på sin rånare och försöker ge tillbaka genom att råna rånaren, varpå han döms till ett års fängelse.

Precis innan det här rånet ska han sälja amerikanaren, vrålåket och arvet efter pappan, och blir erbjuden cirka 7 000 mark – ”ingen vill betala mer för en så gammal bil!” säger den intresserade bilhandlaren – och när Taisto väl bryter sig ut ur fängelset har bilhandlaren satt en prislapp på tio gånger mer.

Både i oktober och november kommer fler filmer av Aki Kaurismäki visas på Cinemateket. Om du skulle råka se någon av dem, håll koll på transaktionerna. Flickan från tändsticksfabriken (15/10) – aborttransaktionen, råttgiftet, klänningen; Leningrad Cowboys Go America 20/10 – den girige managerns matransonering; Höstlöv som faller (14/11) – biobiljetterna. Bohemernas liv (20/10) har jag inte sett, men jag har en känsla av att transaktionen finns med där också.

 

Läs mer om Cinematekets hela höstprogram här.