Årsbästakalendern är vår nedräkning av 2015 års 24 bästa biopremiärer.
Bra skräck har ofta inslag av ”unheimlich”. Ett slags gammal bekant som knackar på dörren, släpps in men väl inne visar sig vara någon helt annan.
Ungefär så känns It follows, en metafilmisk flirt i 80-talsmönstrad skräckkofta som sakta knäpps upp och avslöjar ett familjärt främmande väsen. Efter sex med fel person förföljs uttråkade medelklassungdomar av ett mystiskt hot som kan anta valfri kropp. Detta fysiska farväl till villaidyllens höstlövstäckta konformism dammar av slasherarketypen ”the final girl”, den överlevande oskulden, men lyckas med sin finurliga twist – bara genom att sprida smittan kan du bryta förbannelsen! – uppmana till regelbrott. Därtill en ytterligare slashertrop, anonymiteten hos den ansiktslösa mördaren, korsad med paranoiaskräcken från Världsrymden anfaller och The thing, så har vi en nagelbitare utan vilopauser.
Helgjuten mytologi och pedagogiska förklaringar? Nej, inget sånt, men det gör inte så mycket. Snarare finns något underbart paradoxalt med ungdomar som knullar runt med vänner och bekanta för att överleva en dödlig könssjukdom. Nästan lite romantiskt, skulle jag säga.
Årets bästa filmer:
14. It follows (David Robert Mitchell, USA)
15. I skuggan av kvinnor (Philippe Garrel, Frankrike)
16. Blackhat (Michael Mann, USA)
17. The tribe (Myroslav Slabosjpytskyj, Ukraina)
18. Efterskalv (Magnus von Horn, Sverige)
19. Amour fou (Jessica Hausner, Frankrike)
20. Eden (Mia Hansen-Løve, Frankrike)
21. Sagan om prinsessan Kaguya (Isao Takahata, Japan)
22. Crimson peak (Guillermo del Toro, USA)
23. Victoria (Sebastian Schipper, Tyskland)
24. Revolten (Kornél Mundruczó, Ungern)
