Långfilm: The congress
Regi: Ari Folman
År: 2013
Land: Israel
Speltid: 122 min
Bio: 28 mars
I The congress skildrar Ari Folman en dystopisk framtid där underhållningsbranschen har flutit samman med läkemedelsindustrin och den dystra, fula verkligheten hålls på avstånd genom kemiska hallucinationer. Delar av berättelsen känns igen från Solaris-författaren Stanslaw Lems roman Den stora framtidskongressen, men Folman har bytt ut Stems huvudperson Ijon Tichy mot skådespelerskan Robin Wright.
Wright spelar en fiktionaliserad version av sig själv, en aktris vars stjärna aldrig riktigt nådde de höjder som producenterna på Miramount-studion förväntade sig. Nu är karriären på väg utför och studion erbjuder henne ett sista lukrativt kontrakt för exklusiva rättigheter till hennes inscannade kroppsform, gester och ansiktsuttryck.
Tjugo år senare är den verkliga Robin en bortglömd 60-plussare medan den evigt unga 3D-Robin fortsätter att göra succé i film efter film. Filmtitelns kongress äger rum på Miramounts hotell i en ”animerad zon”, en plats som bara kan besökas genom att ta en ampull som förvandlar den egna kroppen till en tecknad figur och miljön runtomkring till en färgsprakande animerad värld. I de animerade sekvenserna möter vi ett samhälle där farmaceutisk, hallucinatorisk verklighetsflykt har ersatt vår tids skärmkultur. Samtidigt är de trippiga, handtecknade animationerna en tribut till bröderna Fleischers 30-talsfilmer om Betty Boop och Karl-Alfred.
Det är svårt att följa upp en film som Waltz with Bashir, den formmässigt enastående berättelsen om Folmans upplevelser som soldat i kriget mellan Israel och Libanon 1982. The congress bygger på en fascinerande idé, och det är inget fel på skådespeleri eller animationsteknik, men den invecklade handlingens trådar skyms av Folmans postmoderna blinkningar till popkulturella ikoner. Någonstans mellan de åtta olika länder där spelfilm och animation har producerats tycks fokus ha gått förlorad.
