En rasistisk video, gjord inom ramen för projektet Doxwise med nordiskt filmstöd i ryggen, har orsakat debattstorm i Finland de senaste dagarna. I videon grillar några män korv och dricker öl bredvid en hungerstrejkande afghansk man utanför riksdagshuset i Helsingfors. Jag skriver mer om filmklippet på Aftonbladets kultursida idag.
I min text vänder jag mig mot att den ansvariga producenten svär sig fri från allt ansvar genom att spela ut ”vi ville väcka en diskussion”-kortet.
Nu har också videomakaren själv, Joonas Urpilainen, uttalat sig och menar att det hela är ”en solklar provokation”.
Vad som förblir oklart är mot vem denna provokation är riktad, för det verkar han inte vilja svara på. Kanske är det hela verkligen ett försök till ett politiskt Jackass, men i sina försök att förklara sig liknar Joonas Urpilainen mest Bambi på hal is.
Hamy Ramezan som arbetar med Doxwise i Finland menar att man genom borttagandet av videon ”vill tysta sanningen”. Han har självklart rätt i att rasismen i Finland och övriga Norden behöver belysas, frågan är hur man ska gå tillväga. Inte heller debatthungriga dokumentärmakare slipper undan etiken.
För den ende som mig veterligen inte har kommit till tals i debatten är den hungerstrejkande afghanske mannen som förnedras i videon. Var han med på provokationen?
