Genom mammas kameralins gjorde Eva Ionesco utvik redan som elvaåring. I My little princess skildrar hon uppväxten som fotogeniskt barn.

1974 fick den rumänsk-franska fotografen Irina Ionesco sitt genombrott med utställningen Eva: éloge de ma fille. De svartvita bilderna på en ofta naken modell i erotiska poser var inget nytt inom hennes konstnärskap, men det var däremot modellen – Irinas nio år gamla dotter Eva.

Från att Eva Ionesco var fem år till att hon blev tio fotograferades hon av sin mor. När även Jacques Bourboulon tog bilder på Eva, hamnade de i den italienska utgåvan av Playboy – där Eva vid elva års ålder blev tidningens yngsta nakenmodell någonsin. Eva upptäcktes av filmvärlden och gjorde samma år som Playboy-publiceringen sin filmdebut i Roman Polanskis Hyresgästen. Sedan bröt hon med sin mor. 1977 förlorade Irina vårdnaden om Eva. Ett år senare sålde hon nakenbilder på sin dotter till porrtidningen Penthouse.

Mor och dotter har sedan dess gång på gång mötts i domstol. Eva vill ha rätten till nakenbilderna och ersättning för den emotionella stress hon har utsatts för. Just nu pågår en process kring ett stort antal bilder som påhittats i Irinas lägenhet vid en husrannsakan 1998. Mitt under denna process har Eva regisserat långfilmen My little princess, om fotografen Hanna som gör sensation med erotiska bilder av sin nioåriga dotter Violetta. Eva Ionesco har beskrivit filmen som en snäll version av verkligheten. Att det hade varit för tungt för både henne själv och publiken om filmen hade beskrivit vad som verkligen skedde. Det hindrar henne inte från att teckna ett skrämmande porträtt av ett utsatt barn.

När den frånvarande modern för ovanlighetens skull bjuder in dottern till sin ateljé är det en ynnest. Hanna börjar fotografera Violetta, som villigt tar emot instruktioner, glad över att få moderns uppmärksamhet. Denna uppmärksamhet, och insikten om hennes fotogeniska kvaliteter, stärker till en början Violettas självförtroende. Hon skapar en identitet som skiljer henne från de andra skolbarnen. Men Violetta är ett barn som blir vuxen för snabbt och alldeles för tidigt tvingas ta ställning till var hon drar sina gränser. Regissören Eva Ionesco ger inga tydliga vägledningar, utan låter även åskådaren fundera över var gränsen borde gå.

Eva Ionescos öde påminner om Brooke Shields. Hon är liksom Ionesco född 1965 och slog igenom som modell redan som barn. Ofta var hon med i sexuellt utmanande reklamkampanjer och 1981 hamnade nakenbilder på en tioårig Shields i Playboy. Bildrättigheterna hade sålts av hennes mor (om än till ett annat sammanhang).

Playboy-bilderna hade tagits under inspelningen av Louis Malles film Pretty baby, från 1978. Shields spelar där Violet, ett barn som växer upp och så småningom börjar arbeta på en bordell i New Orleans, i slutet av 1910-talet. Huvudintrigen rör Violets relation med en manlig fotograf. Malle beskrev Brooke Shields som ”en 25-årig kvinnas huvud på ett barns kropp” och spelar på bilden av Violet som ”a woman-child” genom hela filmen. Pretty baby innehåller få explicita scener, men i en av dem poserar Shields för fotografen, naken på en divan. Här och där kan man läsa att Eva Ionescos öde var en av Malles inspirationskällor. Det är en sanning med modifikation. Pretty baby bygger på en prostituerad kvinnas berättelse om sin barndom på en bordell i New Orleans, samt på den verklige fotografen E. J. Bellocqs liv. Men Malle kände förstås till skandalen kring Ionesco och var noga med att marknadsföra sin film på ett sätt som fick den att verka mer kontroversiell än vad den kanske var.

Då är det nästan mer uppenbart att My little princess har inspirerats av Pretty baby. Det är knappast en tillfällighet att rollfigurernas namn, Violetta och Hanna, blinkar till Violet och hennes mor Hattie i Pretty baby. Den kanske mest besvärande likheten är emellertid den mellan Eva, Brooke, Violet, Violetta och Anamaria Vartolomei – skådespelaren som gestaltar Violetta i My little princess. Hon var tio år när filmen spelades in.