A. Vilka var 00-talets bästa svenska filmer?
1. Sånger från andra våningen 2. Du levande 3. De ofrivilliga 4. Darling 5. Fyra nyanser av brunt
B. Var svensk film rolig under 00-talet?
Nej, inte så värst, annat än undantagsvis, och då tyvärr ofta ofrivilligt. De exempel jag anför ovanför utgör lysande undantag. Men det är svårt att jämföra humor historiskt och över genrerna. Hasse och Tages filmer har i regel stått sig bättre än Åsa-Nisse. Det beror nog inte enbart på yrkesskickligheten hos manusförfattare, regi och skådespel, utan på att H&T därtill hade något att säga, som fortfarande är aktuellt. Vill vi återfinna sådan humor i modern svensk film kan vi som sagt då och då finna den – men sällan i farser och rena komedier.
C. Var svensk film politisk under 00-talet?
Nej, om man (som så ofta) med ”politisk” menar vänstersinnad – att vara borgerlig och liberal brukar ju inte anses att vara politisk. Undantag gäller för de båda filmer som står överst på min bästalista.
D. Var svensk film läskig under 00-talet?
Vad menas med ”läskig”? Avser man film, som medvetet försöker, och faktiskt lyckas, att skrämma slag på publiken? Nej, inte om man inte blir imponerad av vampyrer, familjegräl och ockultism och sedan länge genom tv blivit förhärdad genom några dussintals bestialiska mord och grymma våldtäkter dagligen. Eller menar filmer som i alla avseenden är så usla att de inte borde ha gjorts? Ja, men de dominerar inte. De flesta lämnar en ganska kall. Men det är kanske inget unikt för 00-talet.
E. Var svensk film utmanande under 00-talet?
Nej, återigen med undantag för Roy Anderssons filmer. Han står i en klass för sig – en filmare som vill något (bra) med samhället, som har bildmässig och tematisk originalitet och som visar att bra, subtil humor är otänkbar utan en stor dos allvar i botten. Därför får han de två första platserna. Fast de flesta kritiker diskuterar hellre hans originella bildspråk. Inte ens barnoffret i Sånger från andra våningen i närvaro av drottningen och LO-toppen kunde ändra på detta.
F. Var 00-talet ett bra eller årtionde för svensk film?
Det vore lätt att säga dåligt – men när jag i minnet snabbt måste gå igenom fem årtiondens repertoar inser jag för min del att världen kanske i alla fall går framåt.
Hans Isaksson skriver filmkritik i FiB-Kulturfront.
Det här är en del av enkäten med svenska filmkritiker i nya numret av FLM. Enkäten publiceras löpande på bloggen. Här finns alla enkätsvar samlade, och resultatet av filmkritikeromröstning hittar du här.
