Lagom till slutet av 2025 ville vi ta tillfället i akt att be filmskapare, skribenter och FLM:s egna läsare att belysa 2000-talets första kvartssekel för att förstå vad vi bär med oss in i nästa. Därför inleder vi numret med föremålen vi minns när Sveriges främsta scenografer tänker tillbaka på produktionerna de har arbetat på, och avslutar med en förutsägelse om framtiden från FLM:s grundare Jacob Lundström. Däremellan har tidigare Guldbaggevinnare fått lista sina favoritfilmer från de senaste 25 åren medan FLM:s läsare har röstat fram en topp-tio-lista. 

Det blir nedslag i svart skräck, hur sexattrappen kom tillbaka och varför Öresundsbron blev en egen filmgenre. Filmfotograferna Lisabi Fridell och Adam Nilsson samtalar om den skeva bilden, regissören Tarik Saleh förklarar varför han avskyr aktualitet och dokumentärfilmaren Maud Nycander berättar om hur man undersöker mysteriet. Det blir en essä om på vilket sätt skådespelaren David Dencik är vår tids man och en påminnelse om varför Supersugen är den roligaste film som gjorts.

Vi bjuder på återblickar från scener som när de ställs bredvid varandra visar på ömsom liknande, ömsom motstridande tendenser i vår tid. ”Turkiska tv-serier har tagit över vårt land!”, påstår den egyptiska filmstjärnan George Fahmy i Tarik Salehs film Republikens örnar som hade premiär under hösten. Theo Vareman skriver fördjupande om hur just de turkiska tv-seriernas framgångar pekar mot en ny populärkulturell världsordning. Medan Mariah Larsson analyserar hur nakenheten har försvunnit från filmen reflekterar Rasmus Holm över hur maskuliniteten klätts av på vita duken. Motsägelsefullt eller två sidor av samma mynt? 

Kim Khavar Fahlstedt granskar Nollywoods relation till Netflix, medan Johannes Hagman problematiserar arthouse-begreppet slow cinema utifrån en filippinsk horisont. Att tiden går innebär både trender och teknikförändringar vilket Kim Ekberg lyfter fram i sin exposé över hur den digitala filmkamerans intåg möjlliggjort den obrutna tagningens explosionsartade genombrott. Kristoffer Leandoer ser utifrån Christopher Nolans filmer hur mediet nått en nollpunkt, där ingen bild längre är vad den står för. Viktor Schröder Kelly skriver om hur förlusten och försöket att fånga frånvaro på bild präglade de två filmgiganter som båda har hunnit gå bort, Chantal Akerman och Jean-Luc Godard. 

Ambitionen är inte att sammanfatta allt viktigt som hänt i filmväg under dessa 25 år, hellre vill vi med filmen som prisma rikta blicken mot några av de tendenser som kommit att prägla tiden vi lever i – från framväxten av auktoritära ledare och deras avtryck i populärkulturen till hur #metoo och peak woke påverkat minnet av en första kärleksupplevelse. Samtidigt ville vi inte bara bekräfta redan etablerade berättellser om vår tillvaro, utan också upplyfta mindre omdiskuterade. Därför skriver Stefan Ramstedt om nedläggningen av filmlaboratorier, Kasia Syty om syskonskap och Felix Lundin om Öresundsbron medan Anders E Larsson listar filmmusikaliska strömningar.

En av 2020-talets stora filmhändelser var när Akermans film Jeanne Dielman, 1080, quai du Commerce, 1080 Bruxelles från 1975 blev framröstad som den bästa filmen i världshistorien av Sight & Sounds kritikerlista. Listor är något vi både älskar och hatar, alltför roliga att sätta ihop och samtidigt alltför snäva för att kanske egentligen säga något relevant. Något som bland annat Sebastian Lindvall kommenterar när ser om filmen White chicks, detta kvartssekels kanske mest problematiska och samtidigt progressiva film. Men diskussionen som Sight & Sounds lista väckte visade på hur historien hela tiden är något som skapas i nuet. Det är december och minst sagt mörkt. Men med detta dubbelnummer väljer vi att rikta ljuset mot scenerna vi minns och de vi trodde att vi hade glömt från 2000-talets första kvartssekel. 

 

FLM nr 72-73: Scener ur ett kvartssekel finns hos din lokala återförsäljare som du hittar här! För att få nästa nummer direkt i din brevlåda, teckna en prenumeration!