”Kommer du ihåg när du sa till mig att det här skulle bli en ny början?” säger en av rösterna i början på Vlad Petris Between revolutions. Inspirerade av dokument hittade i den rumänska hemliga polisens arkiv bestämde regissören Vlad Petri och hans medförfattare Lavinia Braniste sig för att fiktionalisera en korrespondens mellan två unga studenter. Maria och Zahra går på samma universitet men skiljs åt när Zahra återvänder till sitt hemland Iran, i början av revolutionen.

Zahras framväxande hopp om ett nytt sätt att leva och hennes förväntningar på att upproret mot monarkin kommer resultera i ett bättre liv krossas snabbt när den iranska revolutionen förvandlas till den islamiska revolutionen. En auktoritär regim ersätts av en annan. Samtidigt blir Maria alltmer desillusionerad när livet i Rumänien blir försvåras av den ekonomiska oron och den politiska repressionen. Deras melankoliska ord ekar starkt och konkretiserar deras inre dialoger och ett slags besvikelse att livet inte blev sådant man önskat sig. Mellan raderna i dessa påhittade brev kan man förstå saker om den politiska utvecklingen i länderna på 1980-talet men man anar också en potentiell kärlekshistoria.

Inledningstexterna informerar oss om att många iranska kvinnor åkte till Rumänien för att påbörja eller fortsätta sina studier under sextio- och sjuttiotalet, rätt vanlig praxis för många länder utanför Europa som hade avtal med socialistiska regeringar och skickade ungdomar för vidareutbildning.

Filmen börjar med en känsla av hopp, svartvita arkivbilder av unga människor på gatan, som skrattar, pratar, äter, dricker, röker, dansar. Lever. Vem som helst av dessa kan ju potentiellt vara våra ledsagare och det är en nyanserad, busig och lekfull inblick i ett Rumänien vi serveras.

Förberedelserna för den kommande revolutionen i Iran representeras också av unga människor som delar ut pamfletter och skriver manifest. Hotet från den framtiden hörs mest påtagligt i musiken, som ackompanjerar de alltjämt glada bilderna. Rädslan manifesteras även i Marias ord. Hon utkämpar sin egen strid i Rumänien, där kvinnor ses som arbetare och fosterbärare medan männen ockuperar alla viktiga positioner och övervakar varje misstänkt företeelse.

När bilderna separeras från sitt sammanhang blir deras koreografier ett slående exempel av den absurditet och avhumanisering som människorna uthärdade under diktaturen.

Den visuella kraften hämtas från arkivklipp och Petri blandar fiktionen med den dokumentära formen för att skapa en poetisk diskrepans mellan det upplevda och det skapade. Arkivfilmerna som Petri använder för att berätta om två kvinnor som älskar sina länder, som inte älskar dem tillbaka, tar oss ofta till platser vi inte förväntat oss. Dokumentära gatubilder flätas samman med absurda propagandasekvenser, exempelvis massiva parader som utfördes under Ceausescus tid. När bilderna separeras från sitt sammanhang blir deras koreografier ett slående exempel av den absurditet och avhumanisering som människorna uthärdade under diktaturen.

De vardagliga bilderna visar kvinnor och män i tidstypiska kläder, kvinnor utan slöja i det förrevolutionära Iran, men också förbipasserande på gatorna i det postrevolutionära Bukarest där lastbilar med Lucky Strike och Coca-Cola visualiserar en ideologisk förändring och förebådar en ny politisk och ekonomisk ordning.

Genom klippning etablerar Between revolutions en parallell mellan de personkulter som omger Nicolae Ceaușescu och Ruhollah Khomeini. Människorna som lyder under dessa två stränga system har både snarlika ramar men också diametralt motsatta historiografiska kontexter de lutar sig mot. Ändå blir inte filmen revisionistisk utgör en melankolisk påminnelse om att drömmar sällan förverkligas.