1. De två senaste åren har ju präglats starkt av pandemin och det är därför svårt att utvärdera filmpolitiken isolerat. I en utvärdering tror vi också att man ska skilja på filmpolitikens utformning, finansiering och styrning. När det gäller utformningen av stödsystemet, är det mesta ganska oförändrat. Vi saknade tydliga mål för filmpolitiken och gör det fortfarande. Vad gäller utformningen av enskilda stöd så har vi förstås vissa synpunkter också.

När det gäller filmpolitikens finansiering så är vi fortsatt kritiska till momshöjningen på biograferna. Med pandemin har det ju dessutom visat sig att momsen höjdes i ett maximalt olyckligt läge. Det är också negativt att finansieringen numera underställs årliga riksdagsbeslut, av minst två skäl. För det första växer inte kassan varje år, vilket den gjorde under Filmavtalet.

För det andra, och kanske viktigast av allt, är svensk film idag helt oskyddad mot politisk styrning. Storleken på filmbudgeten bestäms från år till år utan årlig uppräkning och det är sittande regering som utser Filminstitutets styrelse och ordförande. Man kan jämföra med public service som har sexåriga sändningstillstånd med fastställd finansiering, årlig uppräkning med 2 procent, en stiftelse med oberoende ordförande som tillsätter styrelsen osv. En nyhet med den nya filmpolitiken är tillsättandet av branschråd vid Filminstitutet. Vi tycker kanske inte att branschråden i sig har säkrat branschens inflytande, men vi kan se att de fyller en funktion. Inte minst under pandemin har branschråden haft betydelse. Som vi har sagt förut så krävs även bilaterala möten, referensgrupper och remissförfaranden. Detta har nu införts, vilket är bra.

2. Digitaliseringen och globaliseringen av film- och tv-marknaden har förändrat förutsättningarna för produktion av svensk film och tv. Effekterna har i många avseenden accelererats under pandemin. Denna utveckling innebär både fantastiska möjligheter och nya utmaningar. Framförallt har den väckt nya frågeställningar både om affärsmodeller och om det politiska ramverket.

Vi har inte ett färdigt svar på hur den statliga filmpolitiken behöver utvecklas. Det viktigaste just nu är att regeringen skyndsamt påbörjar arbetet med en översyn. Vi vill särskilt uppmärksamma Återstartsutredningens förslag om en ”Färdplan för den svenska filmpolitiken”.

I utredningen konstateras att ”det är angeläget att regeringen säkerställer att både filmpolitikens utformning och formerna för finansiering är anpassade efter utvecklingen inom filmområdet och omfattar nya aktörer och plattformar”. Utredningens förslag är att regeringen tar fram en färdplan för filmpolitiken ”med utgångspunkt i de utmaningar och möjligheter som uppkommit med anledning av dessa förändringar”.

Färdplanen bör enligt förslaget ”lägga fram vägen för filmpolitiken framöver, med uppdaterade former för filmpolitikens utformning och finansiering samt för samspelet mellan olika aktörer”. I förslaget omnämns särskilt EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AVMS-direktivet), vilket möjliggör för EU:s medlemsländer att ställa finansiella krav även på internationella aktörer verksamma på den egna marknaden. Vi menar att arbetet med en färdplan för filmpolitiken behöver komma igång snarast. Det är snart riksdagsval i Sverige och därefter en, gissningsvis utdragen, regeringsbildning. Om översynen av filmpolitiken inte kommer igång nu så riskerar ett år att gå förlorat.

Läs andra delar i serien här.