Jag har gjort film i många år med stöd av SFI, under inte mindre än sju olika direktörer. Som jag ser det har inte någon VD gjort någon större skillnad för filmproduktionen alls. Och så ska det vara. Alla stora beslut har ju tagits av kulturdepartementet, styrelsen samt – när filmavtalet fanns – den kommersiella branschen. Även alla produktionsbeslut har tagits av nämnder, konsulenter och tjänstemän. Ytterst sällan har man haft med VD att göra. Undantagsvis vid riktigt stora konflikter har VD kallats in för att hjälpa till, ungefär som en rektor.

Jag tycker att Anna har varit bäst hittills. Hon har, som alla vet, drivit representations- och jämlikhetsfrågor starkt vilket har varit, och ännu är, helt nödvändigt. Jag tycker att den kritik hon har fått utstå för detta är misogyn. Och om man tror att man kan betygsätta en VD:s eftermäle i förhållande till hur “bra” (läs framgångsrik) svensk film har varit, då har man inte förstått mycket.

Det har dock hänt en otrolig stor sak under de senaste tio åren, och det är att filmavtalet har skrotats. Och det är väl tack vare Alice Bah Kuhnke och Kulturdepartement? Så Alice Bah Kuhnke är väl ett bra namn som efterträdare. Men risken är att man gör som i andra institutioner just nu, ta in någon trygg administratör utifrån, till exempel Danmark, eller så.

Vem och vilka ska bestämma vilken konst som görs? Upphovspersonerna eller de som bestämmer över våra offentliga medel?

Jag tror att det är väldigt viktigt att ha en person som kan förklara varför ett svenskt filminstitut inte ska, eller kan vara, nationalistiskt. Det “svenska” i kulturpolitiken kommer att bli slagfältet för en ny typ av total kontroll av innehållet från makten, där konstens oberoende kommer att sättas på verkligt prov. Vem och vilka ska bestämma vilken konst som görs? Upphovspersonerna eller de som bestämmer över våra offentliga medel? För att i ett litet språkområde måste inte bara ha ett starkt kulturstöd, det måste också vara inriktat på mångfald och yttrandefrihet. Annars sitter man med några få dyra filmer, istället för fler billiga bra.

Det vore väldigt bra med en VD eller ledning som förstår film, det vill säga det konstnärliga uttrycket och processen, för det har verkligen saknats. Finns det ens någon enda person på hela SFI som gjort en film, skrivit en bok eller skapat någonting? Det enda sättet SFI har kunnat mäta kvalitén på filmer har varit hur framgångsrika de har varit på utländska filmfestivaler. Också utvecklingen av en myriad av olika sektionaliserade produktionsstöd är ett resultat av denna brist. Man har adderat det ena stödet efter det andra, och byggt ett svårgenomträngligt regelverk som skapar en större administration och i slutändan otydlighet, tröghet och ängslan. Som i sin tur ger tråkiga filmer. Och just i denna sekund trillar nyheten om stödet ”Talent to watch” in, 6,3 miljoner kronor till 21 regioner…

Jag tycker det mycket är bra på SFI nu, Filmarvet och Cinemateket. Allt måste såklart bli bättre och så. Men så här: Dag 1 skulle jag förenkla stödsystemet och minska redovisningsbyråkratin på producenterna. Faktiskt göra Filmhuset till ett filmhus, en magnetisk mötesplats drivet av billiga hyror för alla i filmbranschen. Dag 2-6 skulle jag göra allt för att skapa förutsättningar för en långsiktig och stark miljö för barn och ungdomsfilm. Det är det viktigaste av allt.

Göran Hugo Olsson grundade produktionsbolaget Story och har bland annat gjort filmerna The Black Power Mixtape 1967–1975, Om våld och Den sommaren.

Läs övriga delar av serien här.