Häromveckan gick en federal domare på det amerikanska justitiedepartementets linje i fråga om det så kallade Paramountbeslutet. Detta samtyckesdekret från 1948, som ålade åtta filmstudior att sälja sina biografer och vidare hindrade dem från att införskaffa nya, går alltså i graven samtidigt som den amerikanska biografmarknaden upplever sin största kris sedan spanska sjukan.
När pandemin bröt ut under första världskrigets slutskede drabbades Hollywood liksom många andra industrier hårt, inte minst eftersom biografer över hela landet tvingades stänga. Därmed avstannade också försäljningen av filmer och många studior stoppade sin produktion.
Det finns förstås en uppenbar skillnad mellan coronavirusets och spanska sjukans konsekvenser för den amerikanska biografmarknaden: idag är biografen långt ifrån det enda visningsfönstret för rörliga bilder
Filmindustrin, och biografbranschen i synnerhet, var i slutet av 1910-talet fortfarande i sin ungdom. Biograferna drevs vid den här tiden i regel som små familjeföretag snarare än av större kedjor. Att flera av dem gick under när verksamheten pausades i flera månader kom att bli Adolph Zukors gyllene köptillfälle. Som en av Paramounts grundare hade han redan innan pandemin drömt om att kontrollera sin produkt genom hela kedjan. Och 1919 kunde Paramount upphandla 135 biografer, främst i sydstaterna, och snart var den vertikala integrationen ett faktum.
Med andra ord var spanska sjukan en bidragande faktor till studiosystemets födelse. Ett system som inte skulle falla samman förrän 1948 med United States vs. Paramount, Inc.
Få verkar i dagsläget tro att ett slopat Paramountbeslut kommer att leda till studioägda biografer. Det finns också anledning att påpeka att Paramountbeslutet redan är verkningslöst i flera avseenden. Särskilt som alla studios (och Disney i synnerhet) inte omfattas av beslutet. En upphandling av AMC, som är USA:s största biografkedja, skulle hur som helst bli föremål för andra antitrustlagstiftningar.
Frågan är också vem som skulle vara beredd att köpa det krisande bolaget som rapporterade en förlust på över två miljarder dollar det första kvartalet 2020. AMC fick dessutom skjuta upp den planerade öppningen av sina amerikanska biografer i juli. Dels på grund av rapporterade ökningar av coronafall i flera stater, dels på grund av Hollywoods beslut att skjuta upp premiärerna av flera förväntade blockbusters som Christopher Nolans Tenet.
Men det största existentiella hotet för AMC har varit filmbolagens beslut att kringgå biografen som visningsfönster under krisen. En konflikt blossade upp efter att Universal drog in biopremiären av filmen Trolls world tour för att istället släppa den direkt på streamingtjänster i USA. AMC svarade med hot om bojkott av Universals filmer. Parterna har nu kommit till en unik överenskommelse som krymper det exklusiva biograffönstret till 17 dagar, efter vilket Universal även kan distribuera filmen på streamingsajter. Som del av dealen ska AMC även få en ospecificerad andel av Universals streamingintäkter. AMC:s vd, Adam Aron, har uttryckt hopp om att nå en liknande överenskommelse med Disney.
På det stora hela har dagens pandemi mer än något annat accelererat en utveckling vi har sett under en lång tid.
Till skillnad från när spanska sjukan slog mot den amerikanska filmindustrin finns idag alltså alternativ till övergivna biografer. På det stora hela har dagens pandemi mer än något annat accelererat en utveckling vi har sett under en lång tid. En del av den utvecklingen är att vi börjat skönja formeringen av ett nytt “studiosystem” i streamingeran, vilket bland andra filmvetaren David Bordwell har påpekat, med aktörer som Netflix och Amazon i åtanke. Aktörer som distribuerar och producerar material till det egna visningsfönstret. Till många biografägares förtret har till exempel Disney beslutat sig för att premiärlägga Mulan på Disney+. Den digitala utvecklingen är såklart ytterligare en anledning till att tiden sprungit ifrån Paramountbeslutet.
En aktör som faktiskt har börjat köpa upp biografer – om än i långt mindre skala än en gång Zukor – är Netflix. I november 2019 tog bolaget över New Yorks sista singelbiograf, The Paris Theater, som hade stängt i augusti samma år. Och i maj i år köpte Netflix även The Egyptian Theater i Los Angeles. Här kommer det amerikanska cinemateket dessutom att få fortsätta sin verksamhet. Mycket tyder alltså på att Netflix manöver handlar mer om att stärka sitt kulturella kapital – de behöver fortfarande biografens visningsfönster för att ha en chans att kamma hem tunga filmpriser – än att dominera biografmarknaden.
Oavsett riskerar ägandefrågan att bli något av en rökridå eftersom biografen redan är hotad på flera fronter. Dels hade Zukor idag säkert intresserat sig mer för streamingtjänster än biografer, dels distraherar spekulationer kring teoretiska upphandlingar från ett av de mer påtagliga hot biograferna står inför när Paramountbeslutet går i graven. Nämligen så kallad blockbokning – en praxis som också förbjöds i och med beslutet. Under studiosystemets tid innebar detta att en biografägare tvingades köpa filmer i block. För att visa film a behövde denne således även köpa film b, c och d. Många menar att fenomenet redan existerar i streamingvärlden, vilket i kombination med det massiva behovet av innehåll kan vara en delförklaring till den kvalitativa diskrepansen bland många tjänsters utbud. För många biografer skulle blockbokningens eventuella återkomst innebära förlorad frihet över programsättningen.
Paramountbeslutet må sedan länge ha förlorat sin betydelse, men att tro att upphävandet inte kommer få bestående inverkan på en biografmarknad redan hårt pressad av pandemin vore naivt.
Relaterade inlägg
