FILM. Nocturnal animals (Tom Ford, 2016). Se filmen här.

Tom Fords andra långfilm, Nocturnal animals, kan beskrivas som en hämndhistoria rotad i kreativt skapande. Omvänt från Paul Verhoevens festivalaktuella Elle är det dock en hämnd som utkrävs mot en relativt oskyldig individ. Amy Adams cyniska gallerist Susans största brott är knappast omständigheterna under vilka hon lämnade exmannen Edward (Jake Gyllenhaal), utan snarare hennes oförmåga att leva ett lyckligare liv.

Mycket av Nocturnal animals bedrift ligger i det sömlösa spänningsbyggandet på den metabetonade relationsdekonstruktionens alla plan, det trots att filmen ofta landar i konservativa, för att inte säga unkna, värderingar. Det är en visuellt krypande filmatisering av Austin Wrights roman Tony and Susan som med laddade åkningar, mättade färger och smäktande stråkar suger in åskådaren.

Filmen utspelar sig dels i ett exklusivt och ytligt Los Angeles, där Susan lever ett olyckligt liv i lyx med den hunkige men frånvarande maken Hutton (Armie Hammer), dels i minnet av studietiden i New York då hon föll för den unge författaren Edward, och slutligen i den roman Edward skickar till henne tjugo år efter att hon lämnat honom.

Edwards roman är en mörk, nästan primal, hämndsaga om den tafatte Tony (också spelad av Gyllenhaal) vars familj våldtas och mördas av en trio sadistiska bondlurkar under en fatal bilfärd genom västra Texas. Uppmuntrad av Michael Shannons patenterat livströtte sheriff dras Tony snart in i en smutsig jakt på gärningsmännen. Det är en för Susan uppslitande läsning som tycks bryta fiktionens ramar och rubba fundamenten i hennes tillvaro.

Mellan berättelsens tre skeenden anas frågor om skuld och skuldbeläggande, självrannsakan och otillräcklighet. Också om fiktionens gränser och maktutövande funktion. Det är frågor som inte nödvändigtvis besvaras i ett manus som i slutändan inte imponerar lika mycket som dess täta och välspelade utförande. För Nocturnal animals är en film som främst utspelar sig på en drabbande yta från vilken åskådaren har få anledningar att låta sig förledas.