Avsnittet ”San Junipero” i den Netflixaktuella tredje säsongen av ”antologiserien” Black mirror handlar om möjligheten att undvika döden genom ett inkopplat och uppkopplat liv i ett slags virtual reality-moln. Nej usch, tycker somliga. Leve äkthet och köttvärld! Toppen, tycker jag. Liksom Woody Allen är jag starkt emot döden. Det är verkligen en intressant frågeställning – och aktuell, med utbredningen av VR-hjälmar och så vidare, även om tekniken än så länge inte utmanar livets gränser.

I avsnittets värld kan man resa till olika årtionden. Det vi får se mest av är 80-talet, och Tuckers, en klubb med glad stämning, där pasteller och Madonnatyll dansar entusiastiskt till snälla hitlåtar som ”Funkytown” och ”Wishing well”. De båda hjältinnorna Kelly och Yorkie träffas och inleder sin relation här. Det flirtande och raggande som pågår framstår som rart och oskuldsfullt.

Men Kelly flyr från en efterhängsen snubbe som hon träffat på en helt annan klubb. Det är här träskmiljön i avsnittet kommer in i bilden. Det är briljant att kalla en klubb The Quagmire, alltså ”Träsket”. Vad som är lite mindre kreativt är att låta denna ökända klubb, som alla utom oskuldsfulla Yorkie är bekanta med, bestå av en syndfull BDSM-miljö. Den framställs som helvetisk, och dess läderklädda (i den mån de är klädda) invånare som hotfulla och frånstötande. Det finns naturligtvis undantag, men generellt är den bild av BDSM som ges i populärkultur negativ. Fifty shades of Grey har inte förändrat den saken, trots vissa farhågor (ja, det har uttryckts motvilja snarare än välkomnande) om att BDSM blivit trendigt.

Kelly använder Wes, som den stalkande snubben heter, som ett varnande exempel på hur det kan gå för den som bestämmer sig för att stanna i en ytlig existens i partystaden San Junipero: ”Alla knull på Quagmire, allt man gör bara för att känna något.” Kelly känner alltså till träsket, men hon är annorlunda. Hon försöker hålla sig mentalt trogen sin döde make, tills hon ändå faller för Yorkie och går in i en tvåsamhet tillsammans med henne.

”Om du inte redan vet vad Quagmire är, så vill du nog inte veta”, säger Kelly till Yorkie. Och bartendern bara ler menande när hon frågar vad Quagmire är. Det första som möter henne på vägen dit, då hon letar efter Kelly, är skrämmande motorcyklister påminnande om Hells Angels. Och sedan fortsätter hon att bli skrämd. Det finns ingen respekt för hennes kroppsliga integritet i träsket. Människor ler hånfullt mot henne samtidigt som de försöker dra in henne i sina sexuella lekar. Vissa visar exhibitionistiskt upp sig i burar. Våldet går till och med så långt att ett regelrätt slagsmål äger rum i en bur. Och som pricken över i eller piskan på ryggen passerar Yorkie också en syndfull kvinna som vänslas med en vit orm. (Seriens författare ändrade manusets ursprungliga heterosexuella par till två kvinnor, som ett slags statement eftersom homosexuella giftermål inte tilläts på 80-talet, men antifördomsprojektet gäller uppenbarligen inte alla.)

Träsket representerar de lägsta behov en människa kan ha, och står i antitetisk relation till kärlek. För Yorkie som inte haft särskilt mycket kul i sitt liv är San Junipero en fantastisk erfarenhet som hon vill stanna kvar i efter döden, medan Kelly aldrig hade tänkt göra det. Hon använder först Quagmire som det varnande exemplet på vad som kan hända med permanenta invånare i San Junipero. De kan sjunka ner i träsket. Men Kellys och Yorkies rena förälskelse skyddar dem nog. Att drömma om att få leva och älska för evigt är faktiskt inte för mycket begärt.