Vi ser dem runtomkring oss på gatorna, om vi vill se. Vi ser dem ibland i reportage i tidningen, eller på tv. Vi ser dem i hatpropaganda på nätet. De har ställts ut på Konsthallen i Malmö. Och nu har det också gjorts en dokumentärfilm i fullängdsformat: I jakt på ett bättre liv av Caroline Kernen och Tova Kurkiala Medbo, som finns på SVT play.
Det är de rumänska romerna det handlar om. De mytomspunna. Kanske kommer filmen bara att nå ut till dem som redan bryr sig. Men förhoppningsvis kan den ändå döda någons fördom. Det finns ingen organiserad kriminalitet bakom de här människorna. De rånar inte folk. De sitter tålmodigt på gatan i alla väder, och får bara småslantar.
”Hur kan man inte bli sjuk av det här?” säger en av kvinnorna i filmen. De bor i provisoriska baracker, och jagas av myndigheterna från plats till plats. Vid varje vräkning får de en möjlighet till gratis hemresa, till Rumänien. Några kvinnor i filmen tar den möjligheten. En av dem, Denisa, säger att hon aldrig ska komma tillbaka. Att hon har sett att det inte går att tjäna pengar på gatorna i Sverige. 31 kronor på en hel dag, kan det bli. Det blir ingenting att spara av det, knappt något att äta. Hade hon inte fått hemresan hade hon inte haft råd till den.
Även Sara åker hem, och henne besöker filmteamet i Rumänien. Åsynen av hennes lilla lilla hus med ett rum där åtta personer lever utan ett ordentligt tak över huvudet, gör desperationen omedelbart fattbar. Hela det lilla samhället, kåkstaden, håller rent bokstavligen på att glida nerför en lerig slänt.
De liksom jag har hört talas om människor som åkt till Sverige och kommit tillbaka med så pass mycket pengar att de kunnat bygga ett ordentligt hus. Människor som arbetar med fattiga romer har sagt det, och jag har ingen anledning att tvivla på dem. Men uppenbarligen fungerar det inte för alla. Ändå återvänder de.
Filmens huvudpersoner framstår som fångade i en ond dröm av maktlöshet och fattigdom, där de rör sig fram och tillbaka mellan Sverige och Rumänien utan att hitta en utväg ur desperationen. Detta att romers läger ständigt rivs ner verkar i Stockholm ha resulterat i att desto fler sover direkt på gatan i stället. Det meningslösa i att försöka jaga bort fattigdomen är synligt för alla (men i en situation där trottoarer kantas av människor i sovsäckar är det lätt att bli blaserad och inte ens lägga märke till dem längre).
I jakt på ett bättre liv är en enkelt gjord film, utan konstnärliga anspråk. Den tar vid där förra årets Taikon slutar. De är filmer med syfte att upplysa och förändra. Några åskådare kommer att lägga lite extra i tiggarnas muggar. Någon kommer kanske sluta sig till de volontärer som hjälper till med språkinlärning eller på andra sätt försöker hjälpa aktivt. Andra kanske drar andra slutsatser, och vissa glömmer filmen snabbt. I jakt på ett bättre liv propagerar inte för någon särskild lösning. Åskådaren tvingas tänka vidare. Och även om hen inte riktigt kommer någonvart med problemen så har hen i alla fall ställts inför dem.
