Årsbästakalendern är vår nedräkning av 2015 års 24 bästa biopremiärer.
”We are war boys!” George Millers senkomna återvändo till Mad Max-land har kanske mest diskuterats för sin feministiska prägel. Charlize Theron är övertygande som filmens hjältinna, och hon är onekligen ute på en mission mot patriarkatet. Samtidigt har det där patriarkatet sina attraktiva inslag. Trummandet, chantandet, de silversprejade munnarna; det är inte utan att Sontags klassiska essä Fascinating fascism kommer till minnet. En maskulin krigarkultur med massinsceneringar, monoton rytmik, tribalism, friska muskulösa kroppar. Det är omöjligt att inte koppla de bleka, trummande pojkarna till Hitlerjugend-pojkarna i Viljans triumf, avindividualiserade lemmar i den stora av folkkroppen, alla underordnade en allsmäktig ledare.
Denne ledare är förvisso måttligt attraktiv, en korsning mellan valross och Hells Angels-kapten. Det finns ingenting i slutändan som förhindrar vår identifikation med kvinnornas uppror mot underordnande och förtingligande. Undrar dock om vi i en snar framtid kommer att få se trummande flickor och krigare som chantar ”We are war girls!”
Årets bästa filmer:
6. Mad Max: Fury road (George Miller, Australien)
7. Spionernas bro (Steven Spielberg, USA)
8. Magic Mike XXL (Gregory Jacobs, USA)
9. Mission: Impossible – Rogue nation (Christopher McQuarrie, USA)
10. Maps to the stars (David Cronenberg, USA)
11. Mistress America (Noah Baumbach, USA)
12. Leviatan (Andrej Zvjagintsev, Ryssland)
13. Blind (Eskil Vogt, Norge)
14. It follows (David Robert Mitchell, USA)
15. I skuggan av kvinnor (Philippe Garrel, Frankrike)
16. Blackhat (Michael Mann, USA)
17. The tribe (Myroslav Slabosjpytskyj, Ukraina)
18. Efterskalv (Magnus von Horn, Sverige)
19. Amour fou (Jessica Hausner, Frankrike)
20. Eden (Mia Hansen-Løve, Frankrike)
21. Sagan om prinsessan Kaguya (Isao Takahata, Japan)
22. Crimson peak (Guillermo del Toro, USA)
23. Victoria (Sebastian Schipper, Tyskland)
24. Revolten (Kornél Mundruczó, Ungern)
