Varför stanna kvar och nöja sig? Den återvändande jämtlänningen Clara Bodén ställer frågan med ett styng av dåligt samvete i den personliga essäfilmen med den kryptiska titeln Lgh + bil + allt jag har och äger. Hon undrar varför hon reagerar så överslätande när lillasystern säger ”jag tror inte att jag är mer än Jämtland”. Som att det skulle vara så hemskt. Men det är urbana normer som råder, konstaterar Bodén i filmen. Människor flyttade till Jämtland för 8 000 år sedan. För 60 år sedan började avfolkningen.

Ifjol publicerades coffee table-boken Viddernas landskap på vita duken om film i Jämtland och Härjedalen. På omslaget: George Clooney i The American. Tack och lov ägnar inte författaren Fredrik Alverland huvuddelen av boken åt Hollywoods snabbvisit i trakterna. Istället får vi en redig och spännande kartläggning av den svenska filmens återkommande besök. Från klassiska stumfilmsinspelningar som Berg-Ejvind och hans hustru via Arne Mattssons kritikerfavorit Kärlekens bröd från 1953 fram till Ruben Östlunds kommande Turist (där Åre visserligen ska föreställa Alperna). Passande nog avslutas boken med en text om just Clara Bodéns projekt.

Lgh + bil + allt jag har och äger är en konstnärlig studie om landskapets framtid. Eller en forskningsresa, som Bodén själv kallar det i filmen. Privata minnesbilder, fjällvyer och ödsliga bilfärder genom skogarna och vidderna bildar fond för hennes reflektioner kring glesbygdens självbild. Det är bara de dumma tjejerna som stannar kvar, förklarar en tonårskille i Strömsund. Medan en av Bodéns utflyttade 80-talistvänner föreslår att alla borde ta sitt ansvar och flytta tillbaka.

På 48 minuter hinner Lgh + bil + allt jag har och äger presentera ett slags geografisk anknytningsteori, där vi inte blir kvitt platsen vi kommer ifrån, och släpper dessutom in frisk luft från Storsjön i den svenska essäfilmens tynande tillvaro.