Under 1900-talet kilade Hollywood stadigt med de stora tidningsdrakarna. De var moderna massmedier som smekte varandra medhårs. Journalisten var en pålitlig hjältefigur alternativt cool cyniker i alla upptänkliga genrer, samtidigt som filmpremiärer slogs upp stort på kvällsbladens förstasidor.
Men nya tider kräver nya allianser – idag är både papperstidningen och den analoga filmen utrotningshotade. Nyligen flyttade Yahoo in i New York Times gamla kontor på Manhattan och komedin The internship, som gick upp på bio förra helgen, utspelas inte i ett nyhetspulserande redaktionslandskap utan på Googles trivsamma högkvarter. Och nog är Hollywood år 2013 mer beroende av yrkesgrupper som sökordsoptimerare och trejleradministratör än någon nöjesmurvels skriverier.
The social network lär följas av fler framgångssagor om nätburna entreprenörer och Aaron Sorkins utannonserade Steve Jobs-biopic föregås redan i höst av Ashton Kutcher-porträttet i Jobs. Det är däremot ingen idé att hålla andan efter en film om Jill Abramson. Inte för att du vet vem det är.
The internship är ett lättsamt försök att försonas med paradigmskiftet. I filmen får två arbetslösa medelålders män, spelade av Wedding crashers-duon Owen Wilson och Vince Vaughn, praktikplats hos sökjätten och alla 40-plussare där ute serveras en trösterik historia om att teknologiska dinosaurier faktiskt har ett och annat att lära digitala infödingar.
I första hand är The internship dock en fjäskig reklamfilm för ett av världens största företag – och en avslöjande skildring av en samtid där fast anställning närmast blivit en ouppnåelig dröm, även för dem med dubbla examina. Vid ett tillfälle liknar en av huvudfigurerna, helt utan ironi, rentav arbetsplatsen vid Edens lustgård.
För det är inte arbete i sig som filmen handlar om utan snarare, som Richard Brody också påpekar, det upplösta gränssnittet mellan privat och offentligt, mellan arbete och fritid. Om filmer lär oss att begära höjde just Hollywoods nya nätflört drömfabrikens stängsel ännu en bit.
