Roligast i Cannes är förstås att se filmerna. Näst roligast är att diskutera dem med sina kollegor. Tredje roligast är att tjuvlyssna på andra kritiker som diskuterar filmerna. Jag missade morgonens visning av Steven Soderberghs Liberace-film Behind the candelabra, men i kön till Claire Denis Bastards hörde jag åsikten att den knappast vinner Guldpalmen, men att Michael Douglas har chans på skådispriset. Än mer intressant var två amerikaners försök att hitta ett begrepp för nivån på Soderberghs filmer. De är inte superintellektuella, men inte heller no-brainers för massorna. Den ene föreslog ”middlebrow” (inte riktigt ”highbrow”), men den andre fick negativa associationer: middlebrow som beskrivning för ”Oscar-baiting movies” som Hyde Park on Hudson eller Little miss sunshine, medan Soderbergh håller högre nivå än så. ”Vi behöver ett begrepp för filmer som är lite smartare än genomsnittet.” Den smått geniala slutsatsen: ”Upper middlebrow.”
