Varje SFF-år har sin våldsestetiska gangsterhistoria. Min personliga favorit är fortfarande A bittersweet life från 2005.
Årets klaraste bidrag måste väl ändå vara sydkoreanska Nameless gangster. Ambitionsnivån är god, stor och episk. Resultatet är halvvägs till Scorseses Casino men praktfull i utförandet.
Halvt misslyckade kriminalaren Ik-hyun (Choi Min-sik från Oldboy) får smak för det japanska gangsterimperiet när han en natt snubblar över en knarklast i hamnen. Han är en klumpig och burdus kontrast till bossen och tickande bomben Hyung-bae, men har de rätta korrupta kontakterna för att underlätta den illegala handeln. Ik-hyun blir en slags fadersgestalt.
Vi kastas fram och tillbaka i tiden mellan 1982 och fram till 2011, får en liten inblick i ett lands politiska och sociala utveckling. Filmens intensitet ökar i takt med att karaktärernas misstro mot varandra tilltar. Det finns hederskodex som inte får brytas och en sträng kutym även hos de högsta gangsterhönsen.
Nämnda Scorsese är en given inspirationskälla, men jag saknar originalitet, en större dos hjärta och den där mörkt moraliska komplexiteten som Jean-Pierre Melville var en mästare på. Samtidigt är det befriande att se en sydkoreansk film där den dansanta våldspornografin (förra årets I saw the devil) inte tar över fullständigt. Ett tröttsamt hörn som allt fler av landets regissörer har målat in sig i.
