När allt är som det ska mönstrar tävlingen i Cannes festivalårets bästa uppställning av långfilmer. Kortfilmstävlingen däremot är av en helt annan rang, trots att det delas ut en Guldpalm även där. Av de tio filmer som tävlar i år är det bara en som jag tycker är någorlunda intressant – amerikanska The chair av Grainger David. Den lyckas använda det korta formatet till sin fördel, i en berättarröstdriven skildring av ett samhälle som drabbas av en dödlig mögelepidemi. Resten av filmerna är simpla, obegripliga eller bara dåliga. I jämförelse med rena kortfilmfestivaler står sig Cannesurvalet slätt, men även t.ex. Berlins och Göteborgs filmfestivaler visar bättre kortfilmer än så här. Vad beror då detta på? Ja, inte är det brist på filmer att välja mellan i alla fall. I år skickades 4 500 filmer in för bedömning. Rimligen borde i alla fall 500 av dem vara bättre än de tio i tävlingen.
