Kritikerna kallade Det sägs på stan för “meningslös dårhusfantasi”. Författaren och filmskribenten Mikaela Kindblom menar att Per Lindbergs sista film är ett av den svenska filmhistoriens alla bortglömda “film maudits” som förtjänar att putsas upp.

Vad är en “film maudit”?
Det är ett franskt uttryck som syftar på ödesdrabbade filmer, filmer som råkade ut för historiens onda öga. Det kan bero på att de aldrig blev klara eller visades, eller att publiken och kritikerna hatade dem så att de klipptes om eller glömdes bort. 50 år senare kanske de upptäcks och blir stor succé. Ett klassiskt exempel är Orson Welles De magnifika Ambersons men en personlig favorit är Martin Scorseses Gangs of New York som inte alls har fått den klassikerstatus som den förtjänar. För mig är den en logisk del i Scorseses karriär och jag gissar att den kommer omvärderas någon gång i framtiden.

Finns det några svenska “films maudits”?
Absolut. Jag tror till och med att det finns fler förbisedda filmer i Sverige än i andra länder eftersom vi stirrat oss blinda på vissa auteurer. En svensk “film maudit” är Josef Fares Leo, som hastigt togs bort från biograferna på grund av ett mord som liknade det i filmen. En annan är Per Lindbergs Det sägs på stan från 1941. Han fick aldrig göra film igen efter den.

Varför råkade den ut för det onda ögat?
Genom ett olyckligt sammanträffade hade Det sägs på stan premiär samma höstkväll som en annan Per Lindberg-film. Klockan sju visades I paradis och recensenterna surnade till. Klockan nio var det dags för Det sägs på stan och det blev total katastrof. Kritikerna kallade filmen för “meningslös dårhusfantasi” och “en sjuk hjärnas fantasier”.

Varför blev det så starka reaktioner?
Den har lite sneda kameravinklar, men när man ser den idag är det svårt att förstå att de blev så upprörda. Särkilt som de konstiga vinklarna är motiverade av historien. Filmen handlar om att alla i en småstad känner sig iakttagna av en mystisk person som skickar ut skvaller i brevform, och kamerarbetet är ett sätt att gestalta att ingen går säker eftersom det finns ögon i alla hörn.

Filmen kräver sin åskådare, men är inte alls dålig. Jag ser filmen som en parallell till det historiska läget. Sverige var isolerat från kriget, men samtidigt hade vi dåligt samvete över vad som pågick runt omkring oss. Det sägs på stan är en symbolisk bild av hur grupptryck fungerar och hur nazism kan uppstå.

Hur reagerade Per Lindberg på kritiken?
Han slutade filma och dog tre åt senare. Sina sista år ägnade han åt att skriva en biografi över bästa vännen Gösta Ekman d.ä.

Den 21 mars 16:30 föreläser Mikaela Kindblom om Det sägs på stan på Cinemateket. Klockan 18 visas filmen.