”A rock & roll fable” står det i början av Walter Hills femtiotalskitschiga åttiotalsfilm Streets of fire. Och första scenen är en orgie i neonglödande rockmagi. Det fiktiva bandet Ellen Aim & The Attackers spelar ”Nowhere fast”, en låt skriven och producerad av Jim Steinman. Hans stil beskrivs bäst som maximalistisk: massor av piano, överdådiga trummor, läckert filtrerade falsettkörer och refränger som staplas på varandra. Ända sedan jag såg den här filmen för 27 år sedan har jag funderat på vem som egentligen är snyggast: Diane Lane i rollen som Ellen Aim, eller Willem Dafoe som mc-knutten Raven.
Fredrik Strage är kulturjournalist och skriver bland annat i Dagens Nyheter.
Decembernumret av FLM innehåller ett samtal om filmmusikens tillstånd. I ljudkalendern väljer 24 personer från film- och musikfälten sitt bästa filmmusikklipp.
