Jean-Luc Godard visar redan här i sin charmiga tidiga film på ett fantastiskt sätt att arbeta med filmmusik och ljud. Mycket av filmens ljudande karaktär kan tillskrivas kompositören Michel Legrand, som betydde så mycket för Godard och hela den franska nya vågen. Bara filmens första 5 minuter sammanfattar mycket av Godard och Legrands auditiva fantasi och hur ljud och musik kan integreras i berättandet.
Efter vinjetten där vi i de förbiflimrande textradera om ”opéra” ”cinema” med mera, påminns om att Godard ser filmen som en multimedial konstform, ser vi hur Anna Karina till ljudet av en fransk schlager går in på ett kafé. Här sker direkt en växling mellan diegetsik musik (musik som finns med i filmens berättelse och som rollkaraktärerna alltså ”hör”) och icke-diegetisk (som bara åskådarna hör): hon lägger en slant i juke-boxen och samma låt strömmar ut i kafét (1.05). Det vi nyss hörde blir liksom retroaktivt diegetisk musik.
I scenen som följer gör Godard oss hypermedvetna om gatubildens ljudmiljöer genom att växla mellan ljud och stumt (eller mellan att referera till stumfilm och ljudfilm): den helt stumma miljön (1.28) byts (1.35) till några sekunders ljudande gatumiljö, till tystnad (1.41) och sedan till filmmusik med dialog och miljöljud (1.45). Inne i en bokhandel utspelar sig en dialog till musik (2.55), vilket är arrangerat som en direkt parafras på operans recitativ (musikalisk dialogform). Den intensiva ljudanvändningen i inledningen fortsätter ut på gatan (miljöljud, tystnad, filmmusik, dialog) och till nästa scen på herrklubben. Även här finns en växling mellan ljud och lystnad, mellan diegetiskt och icke-diegetiskt (från 4.43) genom hur organisten växlar mellan att spela på instrumentet och pausa där även Godards lek med märkliga ljudeffekter hörs när en man drar ner dragkedjan på klänningen på en dam. Och så vidare …
Några på alla sätt intensiva första 5 minuter i en fantastiskt underhållande och charmerande film.
Andreas Engström är huvudredaktör för Nutida musik.
Decembernumret av FLM innehåller ett samtal om filmmusikens tillstånd. I ljudkalendern väljer 24 personer från film- och musikfälten sitt bästa filmmusikklipp.