Under Tea party-rörelsens första år 2009 såldes en halv miljon exemplar av högerikonen Ayn Rands objektivistiska tegelstenspamflett Och världen skälvde, romanen från 1957 som det amerikanska nationalbiblioteket 1991 utsåg till historiens mest inflytelserika efter Bibeln. En filmatisering kunde inte komma mer lägligt, och när Atlas shrugged: Part 1 lanserades i våras kunde marknadsförarna åka snålskjuts på Tea party-aktivisternas välutvecklade digitala informationsspridningssystem. Filmen öppnade bättre än någon förväntat sig på den amerikanska biografmarknaden, men besökarna tröttnade snabbt.
Atlas shrugged: Part 1 är tänkt som den första delen i en trilogi, och skildrar hur affärskvinnan Dagny Taggart kämpar mot fackförbund och klåfingriga politiker. Samtidigt försvinner fler och fler framgångsrika entreprenörer till den nya högerutopiska fristaden där samhällets bästa individer tillåts berika sig i frihet från de snyltande massorna.
Precis som i förlagan är den konstnärliga nivån i Atlas shrugged: Part 1 deprimerande låg. Replikerna är stolpiga predikningar om egoismens förträfflighet, kostymerna tycks hämtade från något restlager och de plastiga scenerna med ett datoranimerat tåg avslöjar obarmhärtigt den låga budgeten som regissören – och Obamasupportern – Paul Andersson har haft att arbeta med. Men ingen ser heller en Ayn Rand-filmatisering för att få en subtil eller mångbottnad upplevelse – dogmtuggarna lär redan längta efter tvåan. Däremot har inte någon svensk distributör nappat än. Trots att Centerledaren Annie Lööf har utnämnt Och världen skälvde till sin favoritbok är antagligen de renläriga randianerna fortfarande för få för att få en filmimport att gå runt. Och att söka distributionsstöd från SFI för en lovsång till den otyglade marknaden är det såklart inte tal om.
