Så har det blivit dags för årets sista nummer av FLM – med snövit logotyp och allt.
Numret handlar bland annat om filmmusiken som klingat av – kompositören Erik Enocksson, filmmusikläraren Peter Bryngelsson och regissören Lisa Langseth diskuterar om tystnad egentligen är mer äkta än fiolvibraton?
Vi säger också farväl till den ungerske regissören Béla Tarr som med The Turin horse påstår sig ha gjort sin sista film. Obs! Den 13 december firar vi nya numret och visar filmen i samarbete med Cinemateket på Filmhuset.
Dessutom frågar vi oss om konstskolan är den nya filmskolan nu när fler långfilmsregissörer har en konstutbildning på sitt cv. Och så har vi tittat på bröderna Dardennes senaste film Pojken med cykeln och mc-serien Sons of anarchy samt frågat regissören Hugo Hansén hur man förflyttar Ingmar Bergmans metafilmiska Persona till en teaterscen.
Och så vår stora special om den kvinnliga stilen – behövs den, hur ser den ut, finns den? När Lisa Aschans Apflickorna hade premiär i höstas skrev filmkritikern Malena Janson att filmen utgör “det slutgiltiga beviset på att kreatörer av kvinnokön tillför något annat än de av manskön”. Jonas Holmberg går till botten med särartstänkandets tankefigurer, medan Anu Koivunen skriver om den säljbara och sårbara kvinnokroppen i det senaste årets svenska film.
Ute i butik 9 december – om du börjar prenumerera kan du ge bort en prenumeration i julklapp för bara 100 kr!
