När samtidsmänniskan blickar framåt vill hon se något bortom skärmen. Susan Mausharts omdebatterade bok Nedkopplad – nyligen utgiven på svenska – berättar historien om hur hon och hennes tre tonårsbarn bestämmer sig för att stänga av datorerna i ett halvår. Resultatet: starkare familjeband. I somras kom Eric Schüldts och Jonas Anderssons högstämt patetiska men genuint tankeväckande bok Framtiden, där de före detta nätevangelisterna oroar sig över hur sociala medier fördärvar människan. Lösningen: ut med sladden och ut i skogen.
Att också Miranda Julys film The future handlar om att koppla ner tycks helt tidsenligt. Ett ålderskrisande trettiopluspar tröttnar på att sitta mittemot varandra med varsin laptop i soffan. De är ett med nätet, men inte med varandra. Förhoppningen: nytändning genom nedkoppling.
Det som i fantasierna om den nätlösa framtiden ersätter tangentbordsknattret är romantikens byggstenar: svärmeri och natur. Huvudpersonen i Framtiden ger sig ut i det gröna och träffar en annan digital avhoppare vid en lägereld mellan träden. I The future inleder kvinnan en sexuell relation med en förortspappa, medan mannen börjar samla in pengar åt en miljöorganisation.
”Jag är inte ingenjörens son”, sa pojken i Man tänker sitt för två år sedan innan han vandrade ut i naturen. Nu verkar vi hellre ta spjärn mot nätverksteknikern.
