Nordiska rådets filmpris delas ut idag och jag har skrivit om det här med nordisk film i Aftonbladet.
Inte för att jag är en benhård motståndare till den, vilket rubriken antyder, men det är ändå intressant att de nominerade filmerna måste ”innefatta nordisk kultur”. Inte minst som islänningen Dagur Káris nominerade The good heart utspelar sig nästan helt och hållet på en exklusiv sylta i New York. Skotten Brian Cox (bild) är kärv så det förslår i huvudrollen, men inte ens med ett generöst ögonmått kan filmen uppfattas som mer nordisk än gaelisk. Sveriges bidrag Metropia utspelar sig vidare i en icke namngiven framtidsstad som befolkas av soundalikes till Vincent Gallo och Juliette Lewis. Jag skulle kunna fortsätta.
Mer givande är emellertid att betrakta priset utifrån att marknadsföringsorganet Nordisk film- och tv-fond, som administrerar priset, fyller 20 år i år. Det försöker jag göra i Aftonbladet.
Uppdatering:
Thomas Vinterbergs Submarino vann. Jag är enig med juryns beslut. När Pernilla Augusts Svinalängorna har premiär i början av december kommer den dock ta över som nordisk mästare i den ack så nordiska genren ”missbrukande föräldrar och barn som far illa”.
