Kinas sjättegenerationsfilmare fortsätter sina företrädares segertåg över världens filmfestivaler. Det är dock tveksamt om Jia Zhangke likt femte generationens affischnamn Zhang Yimou sedermera kommer att regissera exakt koreograferade blockbusters eller OS-invigningar.
Människorna i Jias filmer driver omkring, men inte i tidlösa landskap som i Zhangs Det röda fältet, utan genom dagens industriella spökstäder. Alla de platser som varken är modern storstad eller fattig landsbygd, utan helt enkelt de bortglömda proletära provinsstäder där flertalet kineser bor och arbetar. Hans födelsestad, Fenyang, är skådeplats för såväl debutfilmen Pickpocket som Platform. En hemstad som saknar både historiska landmärken och modern kitsch.
Zhang Xudong sammanfattar i New left review Jias arbete som ett slags ”poetics of vanishing”, som synliggör skuggsidorna av Kinas omvandling, människor som hamnar i kläm mellan hänsynslös byråkrati och global kapitalism.
Hans senaste film, I wish I knew (bilden), är däremot en dokumentär om Shanghai. Den visades på Cannesfestivalen i våras och har Sverigepremiär på Cinemateket i september.
