Vi är vana vid reklamare som fuskar som filmskapare, tänk Johan Renck, men det omvända förhållandet är minst lika vanligt. BMW har anlitat renommerade regissörer som Ang Lee och Alejandro González Iñárritu för att göra varumärkesfjäskande bilfilmer och i vintras gjorde Jens Jonsson webbserien Dreaming in mono för McDonalds räkning. Jag har dock inte sett någon marknadsundersökning som klargör om folk tänker mest på matfusk eller Jonssons postironiska monoskifilmer när de ser de där gyllene bågarna.
När jag såg rubriken ”James Cameron i möte om oljeläckan” häromdagen trodde jag att BP hade gjort ett genidrag och värvat honom till kommunikationsavdelningen. Avgrunden-regissören har som bekant gjort filmsuccéer om häpnadsväckande tilldragelser i öppet vatten tidigare.
Nu visade det sig att han inte var påtänkt för (eller intresserad av) ett pr-uppdrag för den smutsiga oljejätten utan bara ville erbjuda sin expertis om världshaven och högteknologiska undervattenskameror. BP tackade nej, till Camerons förtrytelse.
Det gläder oss givetvis att Cameron är en hyvens man som vill stoppa en pågående miljökatastrof och inte släta över den som vilken gemen reklamare som helst. Men med ett mindre fläckfritt samvete, tänk vad han hade kunnat göra med det här stoffet.
