Skurkarna kommer inte sällan från den välkammade överklassen i svenska filmer. Högborgerliga Johan Rabaeus har blivit den svenska filmens kapitalistsvin inkorporerad.

”Den hänsynslösa storfinansen kom delvis att ta över huvudrollen som en farlig maktfaktor i genretraditionen”, skriver Daniel Brodén i Folkhemmets skuggbilder om svensk kriminalfilm från 1980-talet.

Men den hänsynslöse kapitalisten är förstås inte en figur man bara ser i kriminalfilm. Inte heller, förstås, först från eller exklusivt under åttio-talet, även om iakttagelsen att finansen svinade till sig lite extra under åttiotalet säkert är helt riktig. Ska man peka på en tidig börsmanipulerande filmskurk med bakåtslickat hår kan man peka på Rudolf Klein-Rogge i Dr. Mabuse, spelaren från 1922.

För att röra sig framåt och hemåt – vem minns inte Ernst-Hugo Järegårds ärkesvin till verkställande direktör i Stig Larssons VD? En doft, för att inte säga stank av sadistisk överklassig ondska och en oförglömlig rollprestation. I Dramatenuppsättningen som också filmades för tv 1988 spelade Johan Rabaeus trasproletär mot Ernst-Hugos ”Jag-har-många-olika-bekan-ta-som-jag-betraktar-som-människor”-direktör.

Nu drygt tjugo år senare kan man väl säga att Rabaeus övertagit Järegårds roll. Han uppträder väl så ofta som den bakåtkammade, kostymbärande ondskan. I filmen som bär just det namnet – Ondskan – är han den oljige patriarken som slår sin styvson; den pennalistiska urcellen i det fängelse huvudpersonen måste slå sig ut ur. Han har varit välbärgad och odräglig i Wallanderfilmer, överklassdrägg i S.O.S – En segelsällskapsresa, VD på Tricks Television i Göta kanal 2 – kanalkampen, finansdrägg i Exit, slemmig porrfilmsregissör i Sommaren och naturligtvis den tragiske kapitalisten Ivar Kreuger i Lars Molins tv-drama med samma namn.

Kan detta helt enkelt ha med Rabaeus egen bakgrund att göra? I en intervju i Expressen häromåret beskriver han sin uppväxt som ”högborgerligt konservativ” och förklarar att han själv trott att han skulle bli ”ungefär Handelsbankens representant i Hongkong” – knappast skådespelare. Samtidigt vet vi väl hur stor och primitiv roll själva fysionomin kan spela i ett visuellt medium som filmen. Spelar den mörka komplexionen och det tunga, knotiga ansiktet in? I rollen som VD för Tricks Television bär Rabaeus namnet Isidor Hess – ett förnamn med judisk tradition parat med ett efternamn med nazi-konnotationer. Måhända ett tecken på att avståndstagandet från 30-talet inte alltid går fullt så djupt som man skulle önska?