En del svenska filmare försöker locka en utländsk publik genom utländska aktörer – med Vincent Gallo i Metropia, Luke Perry i Midsommarfesten och Berlusconi i Videocracy. Andra åker utomlands själva. Somliga med bara en kappsäck full av drömmar, andra headhuntade till andra sidan Atlanten som ett annat hockeyproffs. Det är den senare kategorin som blir mest haussad och omskriven. Den sedan tidigare värvade Lasse Hallström har hunnit med sex filmer under 00-talet, medan nytillskottet Mikael Håfström har hunnit med två (försenade Shanghai får inte premiär förrän nästa år).
Men det finns utflugna regissörer även på andra breddgrader. Solveig Nordlund, som filmatiserade Henning Mankells Comédia infantil 1999, debuterade i Portugal redan 1977 och har under 00-talet gjort tre portugisiska filmer. Bland dem JG Ballard-adaptionen Aparelho voador a baixa altitude. Österut hittar vi Anders Banke som efter framgångarna i Ryssland med vampyrfilmen Frostbiten nu fått chansen att göra rysk action i Newsmakers.
Den som oroar sig över kompetensförlust kan lugna sig med att utländska filmarbetare även hittat till Sverige, och inte bara Colin Nutley (sex filmer under 00-talet). Under det gångna årtiondet har det främst rört sig om gästarbetare från andra sidan sundet. Under några magra år fick Simon Staho vara konstnärligt alibi. På sistone har vi valt att förlita oss på kalla danska skallar när det vankats storbudget: Arn regisserades av Peter Flinth, Män som hatar kvinnor av Niels Arden Oplev.
