A. Vilka var 00-talets bästa svenska filmer?
1. Ett hål i mitt hjärta 2. Lasermannen 3. Om jag vänder mig om 4. Bortglömda 5. Smala Sussie
B. Var svensk film rolig under 00-talet?
Nej. För att vara rolig måste man våga gå över gränser och det vill svensk film gärna undvika. Bland det som har fungerat kan man urskilja en trend (som i till exempel Fyra nyanser av brunt): en humor som utgår från en schabloniserad bild av svenskheten – en kommunikationslöshet och en grå medelsvenssonhet som börjar kännas ganska förutsägbar. Under 00-talet har jag nog roats mest av Ulf Malmros.
C. Var svensk film politisk under 00-talet?
Att använda ordet politisk om film är lurigt – avser man ambitionen eller det färdiga resultatet? Och går inte alltid tankarna åt vänster när man pratar om politisk film? Förutom en och annan dokumentär så har de mest politiska filmerna kommit från Lukas Moodysson och Roy Andersson, som låter sina ideal vara ständigt närvarande. Annars har det varit sparsmakat, framför allt med uttalat feministiska, queera och högerpolitiskt drivna filmer. Inte ens någon ren konsumtionspropaganda à la Sex and the city har vi sett.
D. Var svensk film läskig under 00-talet?
Nej, men det tar sig. Det startade osäkert med Det okända, ett inte särskilt skrämmande försök att göra en svensk Blair witch project, och slutade desto bättre med poolscenen i Låt den rätte komma in. Det gör att tanken på till exempel en läskig svensk zombiefilm inte längre känns helt omöjligt.
E. Var svensk film utmanande under 00-talet?
Nej.
F. Var 00-talet ett bra eller årtionde för svensk film?
Det känns som om att 00-talet var nödvändigt för att bygga upp ett självförtroende. Det har lekts med genrer och prövats konstnärliga visioner, vilket gör att de filmer som kommer nu har en fastare form och ett tydligare eget uttryck. Cissi Elwins programförklaring från 2006 (”Om fem år ska danskarna komma och fråga oss hur man gör film”) känns mer sannolik nu, när vi har film som både gör stora pengar, och film som får premiär och uppmärksamhet på A-festivalerna. Men fortfarande saknas ett fungerande sätt att få in egensinniga debutanter i den lilla långfilmsklubben.
Emma Engström skriver filmkritik i Göteborgs-Posten.
Det här är en del av enkäten med svenska filmkritiker i nya numret av FLM. Enkäten publiceras löpande på bloggen. Här finns alla enkätsvar samlade, och resultatet av filmkritikeromröstning hittar du här.
