A. Vilka var 00-talets bästa svenska filmer?
1. Bananas!* 2. Förortsungar 3. Män som hatar kvinnor 4. Darling 5. Fackklubb 459
B. Var svensk film rolig under 00-talet?
Nej, verkligen inte. Jag kan inte minnas en enda svensk 00-talsfilm som jag verkligen skrattade åt. Det måste ha varit det minst roliga svenska filmdecenniet på mycket länge.
C. Var svensk film politisk under 00-talet?
I stort sett all film bär ju på någon form av världs- och verklighetsbild och är därför politisk. Men i vardagstal ses ofta bara filmer som antingen direkt handlar om politiska aktörer eller medvetet bryter med den dominerande ideologin som politiska. I den betydelsen känns det spontant som om 00-talsfilmen var lite mer politisk än 90-talsfilmen i alla fall. Framförallt kom det fram en del spännande dokumentärfilm (Gandini, Saleh, Gertten, Edwards). Många spelfilmer var däremot ytligt radikala bara för att sedan falla in i ett märkligt kärnfamiljskramande (Falla vackert, Den enskilde medborgaren, Störst av allt, Patrik 1,5). Överhuvudtaget härskade som vanligt den tämligen hjärndöda idén om den absoluta motsättningen individ-kollektiv, familj-samhälle, enligt vilket eremiten borde utveckla den rikaste personligheten.
D. Var svensk film läskig under 00-talet?
Ja, visst lärde sig väl den svenska filmen att vara lite småläskig emellanåt under detta decennium?
E. Var svensk film utmanande under 00-talet?
Fredrik Gertten och Co. lyckades i alla fall utmana matjätten Dole tillräckligt för att bli stämda. Och Moodysson fortsatte i sin roll som enfant terrible. Men allra mest utmanande var kanske ändå de båda uppföljarna till Noll tolerans i den ursprungliga Falk-trilogin. Deras hyperauktoritära, fascistanstrukna (japp, den beskrivningen står jag absolut för) och konsekvent genomförda världsbild var decenniets filmprovokation ovanifrån. Inte överraskande att regissör Nilsson omfamnade miljardären Bruce Waynes säkerhetsindustriella komplex i en intervju i just den här tidningen.
F. Var 00-talet ett bra eller årtionde för svensk film?
Det var ett fall framåt, ett halvblint famlande i rätt riktning.
Daniel Lindvall är redaktör för Film International.
Det här är en del av enkäten med svenska filmkritiker i nya numret av FLM. Enkäten publiceras löpande på bloggen. Här finns alla enkätsvar samlade, och resultatet av filmkritikeromröstning hittar du här.
