En av 2000-talets mesta indiefilmer, som knappt gick upp på bio i USA och inte alls i Sverige, har fått en sentida spinoff. Sju år efter broderns död ska systern ta vid som grubblande tonåring. Men S. Darko är inte direkt någon värdig arvtagare till Donnie Darko.
Som jag skrev i min artikel om filmfans var Donnie Darko en av de första filmerna jag laddade ner. Bara av den anledningen har den förstås en särskild plats i mitt filmhjärta, men jag minns att jag gillade själva filmen också. Framför allt på grund av något med, hm, atmosfären. Jag tror att jag tolkade filmens mysterium mer tonårsexistentiellt än som fantasy. I alla händelser är det i S. Darko mycket mer bokstavligt. Det vill säga, många kaninhuvuden i bild. Jorden ska gå under igen men vem bryr sig. Uppföljaren är inte vidare intresserad av vare sig huvudpersonens inre eller vuxenomgivningens hyckleri. Det är dålig emo helt enkelt.
Undertiteln A Donnie Darko tale hintar om en franchise i stil med X-men origins. Originalregissören Richard Kelly har tvått sina händer. Men vilken amerikansk indiefilm borde egentligen få en egen filmserie?
