Först såg jag The uninvited och sedan såg jag filmen den påstås vara en remake av: den sydkoreanska A tale of two sisters från 2003. Fredrik Strage skriver i sin recension att den senare är ”vacker och gåtfull” medan den förra bara ”gör en simpel skräckis” av alltihop. Det är korrekt förstås, och egentligen har filmerna över huvud taget mycket lite med varandra att göra. Men när jag tittade på A tale of two sisters började jag uppskatta den skamlösa remaken mer och mer. Just för att den skippar alla subtiliteter som aldrig kommer till skott i det där svävande originalet. Nog för att ett bubblande fniss lurade hos mig under hela The uninvited, men ibland är det ju roligare att se en film som konsekvent överkompenserar istället för en som är metodiskt avhållsam.
