Jonas skrev om textningen i Hälsningar från skogen förut. Det är även andra svenska filmer som dras med frågetecken kring textremsans betydelse. Eller ta den selektiva textningen på den amerikanska dvd-utgåvan av Låt den rätte komma in som uppmärksammas på Icons of fright. Hur många nyanser går förlorade i klumpiga översättningar? Det får mig att tänka på kopian av Umberto D som jag såg på Cinemateket för några år sedan. Kanske inte en direkt dialogdriven film, men det var inte utan att jag undrade exakt vad som diskuterades på duken när en halv minuts dividerande sammanfattades med ett lakoniskt ”Vi får se” i den svenska textningen.
