Umeå var bra. Förutom att jag nästan hann färdigställa min text till nästa nummer (med arbetstiteln ”Filmfans – från celluloidfetischister till digitala hantlangare”) har jag läst VK och VF, lyssnat på Karlavagnen och Ring så spelar vi, tittat på Go’kväll och Doobidoo. Good times. Alldeles bakom min mormors gula lilla trähyrehus ligger Umeås Folkets bio, inhyst i ett litet gult trähus. För tillfället visas Trädälskaren och Rocky-kortfilmerna. Jag hann med de senare och tyckte att tonen kändes lite ohjärtligt förråad, animeringen lite ocharmigt stelopererad. Från där jag satt på den andra raden i den lilla salongen var visningen kanske inte heller bästa argumentet för digitala biografer. Men gnäll åsido – en fantastisk inrättning, Folkets bio i Umeå. Hoppas bara kåken står efter snöstormen.
